Det ska inte vara flera tusenlappar dyrare för en familj att pendla med bil på landsbygden än för en stockholmare att ta pendeltåget in till city. Sveriges landsbygd behöver en revansch, skriver Emil Olsén-Johansson (KD).
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Om det rör sig, tryck tillbaks det med skatt. Om det fortsätter röra sig, reglera sönder det. Om det stannar, ge det bidrag. Det är expresidenten Ronald Reagans ord i min översättning, men ack så sant.
Runtom i Sverige finns tusentals skogsägare, människor vars skog har gått i arv i generationer, generationer som brunnit för och förvaltat Sveriges gröna guld. Människor som har kunskapen i händerna och ryggmärgen, kunskap du aldrig kan läsa dig till.
Tack vare deras engagemang dygnet runt med planering, investeringar, gallringar och återplanteringar är skogen en av våra största exportvaror och naturen så välskött. Statens svar är skrattretande. Skatterna och kostnaderna gör det ibland mer lönsamt att låta skogen stå än att avverka. En skogsägare kan få många hektar förstörda av en skalbagge som miljöaktivister i Stockholm ska skydda till varje pris. Skogsägare tvingas till och med ta sig till domstol för att ens få använda sin egen mark.
Runtom i Sverige finns människor som haft turen att växa upp med höskullar, spenvarm mjölk och nyvärpta ägg – allt från den egna gården. Människor som lägger ner enorma summor på att ge djuren ett bra liv och ge bra mat till resten av landet. Våra svenska bönder ger oss högklassig mat som till skillnad från i andra delar av världen inte innehåller antibiotika. Som tack får de skyhöga skatter, massvis med pappersarbete och djurrättsaktivister som vandaliserar deras gårdar och skadar deras djur. När en varg fäller en hel flock får eller sliter en jakthund i småbitar vänder staten dem ryggen.
Jord- och skogsbruk är det som håller vår lands- och glesbygd levande och tro inte att de människor som driver dessa företag gör det för pengarna. Om de vore ute efter att göra stora hackor så hade de varit i en helt annan bransch. Men trots det kämpar så många på, i motvind. När svenska bönder och skogsbruk håller högst kvalitet i världen så ska de beskattas och betala för dyra kontroller som staten tvingar på dem. När de vill få någon form av ersättning för sitt slit så regleras krona för krona bort.
De få gånger jag hör politiker ta sig tid att prata om landsbygden är det när det brinner eller när det är valår. Men landsbygden är ingen storstadssafari som behöver bidrag från Östermalm för att överleva, landsbygden är Sveriges ryggrad som ger hela landet skog, mat och energi. Landsbygden behöver mindre stat och mer frihet, lägre skatt och samma ekonomiska villkor som våra städer.
Sveriges landsbygd behöver en revansch. Det ska inte vara flera tusenlappar dyrare för en familj att pendla med bil på landsbygden än för en stockholmare att ta pendeltåget in till city. Sveriges landsbygd behöver ett landsbygdsparti som inte sitter i knät på Miljöpartiet, och det landsbygdspartiet är Kristdemokraterna.
Emil Olsén-Johansson,
KD-politiker, Sunne
