Alla som sysslar med skogsbruk bör bjuda in till skogen och visa att det brukade skogslandskapet är trevligt och välkomnande, i stället för att evigt hamna i försvarsställning om biologisk mångfald. Det skriver Per Fornling i veckans ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
I skuggan av regeringskrisen finns det anledning att fundera över vad som gick fel under våren och hämta krafter inför en krävande höst. Det har varit ett turbulent halvår. Man kan förstås inte hålla skogsnäringen ansvarig för korkade förslag, men man kan också konstatera att opinionsarbetet inte gått något vidare.
Priset för beröringsskräcken med EU är högt. Det var befängt att tro att skogen kunde hållas utanför unionen. Och det som viskas i Bryssel ropas ut med megafon här hemma. Enligt Dagens Nyheter vill EU förbjuda kalhyggen. I samma veva tyckte Expressen att det bästa för klimatet är att låta träden stå orörda. Och EUs miljökommissionär hävdade att avverkningarna är större än vad Sveriges officiella statistik visar, vilken faktiskt är bäst i världen. I Sverige har vi haft järnkoll på skogstillgångarna i över 100 år.
Allt detta under en enda vecka innan krisen, tillfälligt, tog allt syre. Kontrafaktisk historia är knepigt, men på goda grunder kan man förmoda att det varit annorlunda om Sverige och Finland arbetat för en bra framåtsyftande skogspolitik i EU.
Här hemma mottogs skogsutredningen med ett massivt avståndstagande. Med få vänner är det inte klokt att bara säga nej till allting. Exempelvis är det ett mysterium varför man är negativ till ett produktionsmål. Och det är galet att de frivilliga avsättningarna inte räknas in fullt ut i statistiken. Om de redovisas, precis som bolagen gör, kommer de i ett nytt ljus. Familjeskogsbruket gör en betydande insats. Den tål att visa upp. Över huvud taget finns det anledning för familjeskogsbruket att skärpa profilen och inte alltid dras över samma kam som bolagen.
Men oavsett i vilken ringhörna man är i måste skogsbruket nå ut till allmänheten, bjuda in till skogen och visa att det brukade skogslandskapet är trevligt och välkomnande, lyfta fram "sociala värden" i stället för att evigt hamna i försvarsställning om biologisk mångfald.
Nyligen kom utredningen om artskyddet. Näringens opinionsarbete har gått utredaren obemärkt förbi. Förslaget öppnar dörren till en byråkratisk mardröm. Allt landar förstås på politikernas bord. Kanske redan i ett extraval. Oavsett vilket talar en hel del för ett omtag med en klassisk parlamentarisk skogsutredning.
Den som träffar en politiker i Sommarsverige bör hålla fast hen och förmedla kunskap om skogsbruk och dess möjligheter. Det behövs.
LÄS MER: "Vi måste använda marken klokare"
