Om det här berättar vi på sidan 14 i Land Lantbruk. Rapporten visar att risken att få kostsamma tvärvillkorsavdrag är fyra gånger högre i Sverige än i Danmark och sex gånger högre än i Holland.
Och trots att Holland har avsevärt fler djurbesättningar än Sverige är antalet kontroller - såväl tvärvillkorskontroller som andra typer av kontrollbesök - betydligt högre i Sverige. De svenska lantbrukarna har drygt 2 000 fler myndighetsbesök än de holländska kollegerna.
Sverige har utvecklats till ett sannskyldigt kontrollsamhälle - åtminstone vad övervakningen av jordbruket beträffar. Nyligen summerade Jordbruksverket den så kallade Förenklingsresan, som haft det vällovliga syftet att minska jordbrukets regelkrångel. Följande står att läsa i verkets rapport:
"Många lantbrukare upplever att systemet med tvärvillkor är mer strikt än det i själva verket är. Vanliga exempel är att man tror att man får avdrag för en tappad bricka eller för att man rapporterat in något djur för sent till CDB. Systemet fungerar inte på det sättet."
Nähä? Det är häpnadsväckande då att just dessa anmärkningar kostat Martin Ström, i reportaget på sidan 15, stora pengar. Några öronbrickor som djuren tappat på betet och en slaktad kalv som inte rapporterats in i tid till CDB - blygsamma förseelser - ledde till ett avdrag i fjol på 206 000 kronor!
Proportionerna mellan förseelse och straff är orimliga. Därtill lämnar rättssäkerheten i systemet mycket övrigt att önska. Länsstyrelsens beslut kan överklagas, men första instans är jordbruksverket, som har utfärdat de riktlinjer som länsstyrelsen följer.
Det är den svenska tillämpningen av regelverket som behöver ändras. Jordbruksverket måste närma sig grannländernas sätt att hantera tvärvillkoren, annars sitter svenskt lantbruk kvar i strykklass.