Spekulation om töre efter ett yrkesliv i skogen
Enligt min erfarenhet är töre ett verkligt hot mot tallen och orsakar toppskottens död. Det är något som borde diskuteras mer i dagens skogsbruk. Det skriver Bertil Karlsson, skogsägare, Vimmerby.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag började arbeta i skogen redan som mycket ung. Min första anställning var hos Skogsvårdsstyrelsen, det som i dag är Skogsstyrelsen. Arbetsuppgifterna var många och varierande: röjning med yxa och bågsåg, stämpling av träd, dikesgrävning med spade och korp samt rotpostavverkning med yxa, båg- och tvärsåg. Så såg skogsarbetet ut innan maskinerna tog över, tungt, men lärorikt. Ett av mina tydligaste minnen är från 1949, när jag som 17‑åring stämplade en rotpost tillsammans med en skogvaktare. När han plötsligt blev sjuk vände han sig till mig och sa: ”Nu får du ta över ansvaret. Du vet ju att det viktigaste är att alla törträd kommer med.” Det blev ett stort ansvar för en ung kille, men också ett bevis på förtroendet jag fått.
Senare arbetade jag 42 år som virkesmätare hos VMF Syd. På den tiden mättes virket manuellt vid vägar, stränder och därefter vid industrin. Endast specialsortiment som rotstockar och ektimmer undantogs. Det var ett arbete som krävde både noggrannhet och erfarenhet, och det följde mig ända fram till pensionen. Än i dag håller jag mig aktiv genom att röja med röjsåg och motorsåg, även om tempot är ett annat än förr.
Under mina år i skogen har jag ofta funderat över fenomenet dubbeltopp på tallföryngringar. Jag har länge misstänkt att töre, det kådrika, torra virket i gamla tallar, spelar en större roll än många tror. Flera gånger har jag funnit en fallen tall med en törbit intill självföryngringen, och vid närmare syning hittar man nästan alltid töre där tallen visar skador. Enligt min erfarenhet är töre ett verkligt hot mot tallen och orsakar toppskottens död, även i plantskolor. Det är något som borde diskuteras mer i dagens skogsbruk.
Skogen har förändrats mycket under min livstid, men fascinationen för naturen och respekten för träden består. Jag hoppas att framtidens skogsarbete fortsätter att förenas med den kunskap och känsla som tidigare generationer byggt upp, även när maskinerna tar över mer och mer.
Bertil Karlsson
Skogsägare
Vimmerby