Tydlighet kan lösa konflikterna i skogen
Klyftan mellan de som vill bruka skogen och de som i stor omfattning vill låta den stå tycks bara växa, skriver Gunnar Lindén.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag tror de konflikter vi idag ser kring skogen till stor del beror på politisk otydlighet. Vi ska både öka skogsproduktionen och kraftigt minska uttaget från skogen för att klara de ambitiösa miljömålen. Oavsett vilken sida man står på i debatten kan man peka på politiska beslut som ger argument för en linje som är fullständigt orealistisk för den andra parten. När skillnaden i synsätt är så stor kommer man knappast applådera om den andra parten gör mindre uppoffringar. Det ger inga möjligheter till kompromisser.
Klyftan mellan de som vill bruka skogen och de som i stor omfattning vill låta den stå tycks bara växa. Behovet av skogsprodukter kommer att bli allt större. Samtidigt kommer nu ett stort antal förslag till EU-bestämmelser som kraftigt skulle begränsa skogsbruket. Här blir det bland annat avgörande vad vi i Sverige menar är ”skyddad natur” och vad vi har för referensarealer för vilken natur som ska återställas.
Därför är det viktigt att politikerna tar ansvar för sina beslut. Om man vill undanta mer skog från brukande måste man också räkna med de konsekvenser det får för produktionen och för skogsägarens rättigheter. Hittills har produktionsmål och miljömål politiskt hanterats i olika stuprör.
Men Miljömålsberedningen har fått ett nytt uppdrag som ger hopp. De ska i mångt och mycket staka ut en riktning för hur produktion och miljö ska balanseras i skogsbruket. Bland annat ska man föreslå hur Sverige kostnadseffektivt kan leva upp till EU-åtaganden. Man ska också analysera om formuleringen av de nationella miljömålen behöver anpassas för att vara förenliga med andra samhällsmål.
Miljömålsberedningen är en parlamentarisk beredning där alla riksdagspartier ingår. Det ger förutsättningar för att besluten blir mer långsiktiga och inte bara är beroende av sittande regering. För skogsbruket är det förstås viktigt att kunna förutse vilka möjligheter man kommer ha att bruka skogen i framtiden.
Om båda sidor bättre vet vilka ramar man har att hålla sig till tror jag naturvården skulle bli mer effektiv. Då vore till exempel ingen betjänt av att avverkningar stoppas för måttligt sällsynta arter i skogar utan större naturvärden.
Var balansen mellan naturvård och produktion hamnar blir ett politiskt beslut. Men när striden om denna balans har lagt sig kanske det finns förutsättningar för en mindre polariserad debatt och en större vilja att tillsammans hitta kostnadseffektiva lösningar.
Gunnar Lindén, naturvårdsexpert, LRF Skogsägarna