Uppenbart att det krävs mer för att bekämpa barkborren
Staten har satsat en hel del på att bekämpa granbarkborren. Men det är uppenbart att det krävs mer, skriver Knut Persson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det går ännu inte att göra en samlad bedömning av hur stora skador granbarkborren kommer att göra i år. Men tyvärr verkar det inte bli någon tydlig minskning, utan skadorna ser ut att bli mycket stora.
Sedan 2018 har granbarkborren kostat skogsägarna tolv miljarder kronor i förlorat virkesvärde, och då är den förlorade tillväxten i för tidigt avverkade träd inte inräknad. De senaste två åren har skadorna varit 3,5 miljarder kronor per år, och det känns inte osannolikt att vi hamnar på den nivån även i år.
Det har gått så långt att det finns områden där granen helt är på väg att försvinna i skogen. Och även i områden där skadorna är något mindre har många skogsägare drabbats hårt och angreppen fått stora konsekvenser. Skog som var tänkt att avverkas om 20-30 år har försvunnit och nästa generation får inte ta över den skog som var meningen.
Det finns en stor osäkerhet om hur man ska bekämpa granbarkborren. Enskilda skogsägare upplever att de fått effekt av doftfällor, men de få undersökningar som gjorts visar inte något statistiskt säkert resultat. Med sök och plock kan man säga att det är tvärtom. Teoretiskt borde det ha effekt att plocka bort skadade träd innan granbarkborren hinner svärma igen. Men i praktiken är det svårt att hitta angripna träd, och även om man lyckas med det går det inte att få tag i entreprenörer som kan ta ut träden i tid. Därför har det visat sig att det är en liten andel av de skadade träden som kommer ut ur skogen i tid. Ett vanligt sätt att hantera angreppen har blivit att man avverkar hela bestånd där det finns angripen gran.
Det är svårt att göra försök som visar effekten av olika sätt att försöka minska angreppen. Men med tanke på skadornas omfattning, och att en lindring inte verkar vara i sikte, är det inte acceptabelt att så lite görs för att få mer kunskap. Det behövs fler och mer långsiktiga undersökningar av fällornas effekt. Och är praktikernas bild att sök och plock inte fungerar när angreppen är stora korrekt? Vad ska man i så fall göra i stället?
I dag är det enda säkra sättet att få ner angreppen ordentligt en riktigt kall och regnig sommar. Det är uppenbart att det inte räcker med normala somrar som vi haft de senaste åren. Med tanke på att de senaste fem somrarna varit för varma är det mycket osäkert om och i så fall när vi får en tillräckligt sval sommar för att angreppen ska minska.
Staten har satsat en hel del på att skaffa kunskap och bekämpa granbarkborren. Men tyvärr är resultaten otillräckliga och det är uppenbart att det krävs mer.