Bristande teknik får inte än en gång göra att lantbrukare får ansträngd likviditet och sämre konkurrenssituation än sina europeiska kollegor, skriver LRF Ungdomen och Ekologiska Lantbrukarna till Jordbruksverket.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Efter månader av förhandlingar, remissvar och hårt arbete har Jordbruksverket presenterat sin plan för när ersättningarna i den nya jordbrukspolitiken 2023-2027 ska betalas ut.
Prioriteringarna är tydliga - aktiva lantbrukare som tagit på sig ett större åtagande får vänta till sist på sina pengar och därmed täcka upp med företagens egna medel när Jordbruksverket inte fullföljer sitt uppdrag.
De ettåriga ersättningarna för ekologisk produktion, precisionsjordbruk, kolinlagring och minskat kväveläckage avseende 2023 planeras till april 2024 i stället för i slutet av 2023 då övriga stöd betalas ut. Ett av de starkaste argumenten för att göra dessa miljö- och klimatersättningar ettåriga var just att förenkla systemet och skulle enligt Jordbruksverket minska risken för sena utbetalningar. Nu ser vi att utfallet blev precis tvärtom.
De gårdar som söker ersättning för ekologisk produktion drivs av generellt av yngre lantbrukare som i högre grad arbetar heltid i företaget än genomsnittet av svenska bönder. De har också större areal än snittet av alla som ansöker om jordbruksstöd enligt statistik från Jordbruksverket. Det sänder fel signaler att det är dessa företagare som får vänta till sist.
Har Jordbruksverket gjort en riskanalys med kostnadsberäkningar på vilka summor nystartade eller expansiva företag kommer att belastas med då de i väntan på miljö- och klimatersättningarna behöver ta lån eller skjuta på betalningar för att klara av sin likviditet?
Jordbruksverket hänvisar till att IT-systemet inte är färdigt för att hantera utbetalning av de ettåriga stöden. Bristfällig teknik kommer alltså ännu en gång innebära att fler aktiva lantbrukare får en ansträngd likviditet och sämre konkurrenssituation än sina europeiska kollegor.
Generellt vill vi se minskade bidrag till passiva markägare till förmån för träffsäkra ersättningar som gör att lantbruket får betalt för den samhällsnytta som vi skapar. Vi behöver också utbetalning av hela ersättningen för de tjänster vi utför under rätt år, något annat duger helt enkelt inte.
Elisabeth Hidén, ordförande, LRF Ungdomen
Erika Olsson, ordförande, Ekologiska Lantbrukarna
