Vi måste få ner klövviltstammarna till en rimlig nivå, så att vi framgångsrikt kan föryngra rätt trädslag på rätt plats utan att behöva bygga vilthägn överallt. Dels av kostnadsskäl, dels och framförallt av miljöskäl, skriver Paul Christensson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Har dagens stora vildsvinsstammar negativ betydelse för utvecklingen i skogen? Jag skulle tyvärr vilja svara ja på den frågan.
De direkta skadorna som vi hittills har sett är kanske inte så omfattande generellt, men lokalt ser vi att skogsbilvägar och diken bökas sönder. Hägn lyfts när grisarna vill passera vilket skapar hål även för annat vilt, Skogsplantor bökas upp när grisarna letar mat på hyggen och de gör också ett visst påverkande bete, eftersom de bland annat äter mjölkört och andra örter som de konkurrerar om med annat klövvilt.
Men det kanske allra största bekymret är dock all den jakttid många jägare tvingas lägga på den stora vildsvinsstammen. Detta gör att när det kommer till jakten av våra alltför stora klövviltstammar så räcker varken orken eller tiden till.
En annan fråga som diskuterats, men vad jag vet ännu inte verifierats är grisarnas delaktighet i spridningen av rotröta. Pär Fornling skrev för några veckor sedan i en ledare i Land Skogsbruk om utbredningen av rotröta i de svenska skogarna. Det är en väldigt viktig fråga som Pär tar upp eftersom det har så en så stor ekonomisk betydelse för den enskilde skogsägaren, men också för landet Sverige på sikt.
Med tanke på den utbredning grisarna fått i stora delar av Sydsverige och de bökningar man kan se i vissa bestånd borde även denna faktor vara intressant att belysa på ett nyanserat sätt.
Ser själv på några av mina egna fastigheter, där vi har många vildsvin, hur mycket de bökar framförallt i ungskogen. Och med tanke på hur man kan befara rotskador är det inte uteslutet att även detta är en viktig faktor till ökad spridning av rotrötan.
Ståndortsanpassningen som vi så mycket talar om, är sannolikt en av de viktigaste faktorerna att påverka rotrötans utbredning och då blir viltskadeproblematiken en nyckel till framgång. Vi måste som jag ser det få ner klövviltstammarna till en rimlig nivå, så att vi framgångsrikt verkligen kan föryngra rätt trädslag på rätt plats utan att behöva bygga vilthägn överallt.
Hägn kommer säkert att vara nödvändiga i vissa sammanhang för till exempel ädellövskog, men det kan aldrig vara en generell åtgärd. Dels av kostnadsskäl, dels och framförallt av miljöskäl. Tillgängligheten för det rörliga friluftslivet begränsas starkt. Men även på grund av det faktum att staketen ska rivas så småningom, vilket tyvärr inte alltid görs.
Paul Christensson,
Ordförande LRF Skogsägarna
