Vår bästa åkermark försvinner
Sverige hade som mest 3,8 miljoner hektar åkermark. Det var för hundra år sedan och följden av nyodling som på femtio år hade ökat arealen med drygt 1,5 miljoner hektar.
Typiskt för den här tiden var Svenska Mosskulturföreningen som arbetade med utdikning och uppodling av myrar. Men efter hand som industrin växte och krävde mer folk och jordbrukstekniken utvecklades minskade arealen igen.
I dag är åkerarealen 2,6 miljoner hektar och vi odlar spannmål på ungefär 1 miljon hektar. I förra veckans ledare påstod vi att finansminister Anders Borg tror att åkerarealen är betydligt större. Men det berodde på ett missförstånd från vår reporter, och vi beklagar felet. Finansministern har alltså ordning på sina siffror.
Men frågan om vi ska bebygga eller asfaltera vår bästa åkermark handlar inte om matematik. Åkerarealen har tidigare ökat och minskat och det kommer den att göra även i framtiden. Även under de senaste decennierna har vi både exempel på nyodling av tidigare skogsmarker och skogsplantering av åkermark. Det allvarliga är att vår bästa åkermark försvinner i snabb takt.
Det är inte realistiskt att helt upphöra med exploateringen av åkermark. För städer som Malmö och Lund på den skånska slätten finns inte något alternativ till åkermark för tillväxten. Men med en annorlunda planering behöver man inte använda lika mycket åker. Nu växer det upp nya köpcentra i utkanten av städerna med långt mellan köpladorna och jättelika parkeringar. Med en tätare stadsplanering hade det gått att få samma funktioner på kanske halva ytan.
Andra städer kan välja mellan att bygga på åker och annan mark. Ofta väljer kommunerna då åkern eftersom det blir billigare, man slipper att spränga bort berg och jämna ut stora höjdskillnader.
Föreningen Den goda jorden har i en broschyr samlat argumenten för att bevara åkermark (www.dengodajorden.se). Här har Anders Borg mycket att lära och även landsbygdsminister Eskil Erlandsson skulle behöva slipa på argumenten. Får vi rekommendera ett noggrant studium.