”Varg eller betesdjur - hur vill ni ha det?”

Naturskyddsföreningen hävdar att Sverige behöver ha flera vargar än i dag och tolkar ett utslag från EU-domstolen som att det troligen inte kan bli någon licensjakt i framtiden. Naturskyddsföreningen säger även att det behövs mera naturbeten.

De motstridiga budskapen är extra förvånande med tanke på att det måste vara väl känt inom föreningen vad det innebär att både ha fler vargar och att utnyttja mer naturbeten. Lösningen föreslås vara ökat stöd till stängsling och skötsel av stängsel och att det ska utgå full ersättning för skador orsakade av rovdjur.

Har Naturskyddsföreningens ledning funderat över hur många mil stängsel som kommer att krävas, och vad dessa kostar i tid och pengar att bygga och underhålla? Hur beräknas ersättningen för djur som forcerar stängsel, skingras och blir omöjliga att hantera när de stressas av varg som är utanför stängslet? Och hur betalas förlorad nattsömn när ägarna måste vakta sina djur dygnet runt?

Hur kompenseras alla övriga som tvingas anpassa sin livsföring efter vargen, till exempel föräldrar som skjutsar sina barn till skolan för att de inte vågar låta dem vänta ensamma på skolbussen? Och hur värderar man förstörd jakt eller vargdödade sällskapsdjur?

Föreningen ger på sin hemsida en rad instruktioner om hur medlemmarna ska ”bemöta myter och missförstånd” om vargen. De ska till exempel hävda att vargen är ofarlig för människor och betona att ingen har dödats av frilevande varg i Sverige sedan 1821.

Med flera vargar går det åt mera mat. I vargtäta områden är det redan ont om älg. Naturskyddsföreningen bör nog tänka ut ett bra svar på frågan vad vargen ska äta när den inte längre får tag på några bytesdjur.

Ett annat märkligt sätt att styrka vargens harmlöshet är att jämföra antalet vargdödade hundar med hur många som dödas av vildsvin, i trafiken eller blivit skjutna av jägare. Antalet vildsvin i landet uppskattas till närmare 300 000 och de kan till skillnad från vargen, med vissa undantag, avlivas utan att skytten riskerar att bli inlåst.

Att jämföra jakt- eller trafikolyckor med vargattacker är inte bra för föreningens trovärdighet. Naturskyddsföreningen rekommenderar formuleringen: de här djuren har också rätt att leva och må bra.

Det betyder enligt min mening att rovdjuren ges större rätt än människorna. Inom Naturskyddsföreningen tror man att vargproblemet är rent ekonomiskt och kan lösas genom att de drabbade får ersättning för att de ordnar mat och en trivsam miljö för rovdjuren.

Medlemmarna får också veta hur de ska förklara varför boende i reviren inte kan få bestämma hur mycket varg det ska få finnas där: ” För att följa lagarna måste någon ha en helhetsbild och ta ett övergripande ansvar”.

Föreningens ideologer vet uppenbarligen vilken skada vargen gör och vägrar ta hänsyn till människor som lever med den. Trots att de säkerligen anser sig ”ha helhetsbilden” inser de inte att de med sina aktiviteter motarbetar både vargen och föreningens syfte, att skydda naturen. Omåttligt stora summor skattemedel offras med enda resultat att försörjningsmöjligheter och livsmiljö förstörs för medborgarna.

Och så länge Naturskyddsföreningen tillåts vara med och styra lagstiftningen kommer detta orimliga tillstånd tydligen att bestå.

Göte Lindgren

Uppsala