Vem skapar den biologiska mångfalden i skogen?
Diskussionen om biologisk mångfaldär bra, men jag undrar om någon har funderat på vem som skapat den mångfald i skogen som alla vill värna och pratar om i dag, skriver Sven-Olof Jansson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Efter att jag har sett SVTs så kallade vetenskapsprogram ”Slaget om skogen" känner jag ett behov av att delta i debatten.
Vad som inte redovisades i programmet var hur ägarfördelningen i den svenska skogen ser ut. Privata enskilda skogsägare äger cirka 50 procent av hela Sveriges skogar, cirka 25 procent ägs av bolagsskog och 25 procent ägs av kyrkan och staten via Sveaskog. I programmet visade man upp gigantiska hyggen och man beskrev med stor inlevelse den negativa påverkan dessa hyggen har på naturen och mångfalden. Men ingen berättade vem som skapat dessa jättehyggen. Svaret på den frågan är storskogsbruket. Men detta upplystes inte tittarna om. Inte heller gavs det möjlighet för de privata skogsägarna att uttala sig i programmen.
Jag kan därför förstå att allmänheten med liten eller ingen kunskap om skogen och skogsbruket upprörs över dessa gigantiska hyggen och dess negativa påverkan och att de dras med i den negativa debatten om svenskt skogsbruk. Själv upprörs jag också av storskogsbrukets framfart och profitjakt i de svenska skogarna. Tyvärr är det vi enskilda småskogsägare som får kritik och problem med myndigheter, organisationer och allmänheten när vi ska göra våra avverkningar som är i mikroformat i förhållande till storskogsbrukets hyggen.
Diskussionen om biologisk mångfald är bra, men jag undrar om någon har funderat på vem eller vad som skapat den mångfald som alla vill värna och pratar om i dag. För mig är det självklart att det är ansvarstagande enskilda skogsägare som genom årtionden har skapat denna mångfald. Ingen tjänsteman, politiker eller trädkramare har bidragit till detta. Det är vi skogsägare som bidragit med ansvar och engagemang. Även om vi idag jobbar vidare med ansvar och engagemang så har vi väldigt lite eller inget inflytande över vår egen skog. I dag ska man vara tjänsteman på Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket eller möjligen fågelskådare eller representant för Naturskyddsföreningen. Då har man inflytande över vad som görs och ska göras i våra skogar.
Jag vill ge ett exempel som visar på hur tokigt det kan bli om dessa så kallade experter får fritt spelrum. Jag och mina anställda plus ett antal småföretagare inom skogsbruket blev kallade till en skogsexkursion av en länsstyrelse i Norrland. Ämnet var bevarandet av mångfalden. Dagen avslutades med en fråga från en tjänsteman om vi kunde skilja på en bäck och ett dike. Hen föreslog att vi skulle flytta oss ett par kilometrar för att studera, som hen noggrant påpekade, en genuin bäck. Framme vid den så kallade genuina bäcken ägnade hen en lång stund för att förklara för oss om bäckens bottenfauna, växtligheten i bäckkanter och hur detta har kunnat uppstå.
För många av oss deltagare var detta mycket besvärande på grund av att vi såg vad tjänstemannen inte såg, nämligen att denna genuina bäck inte var någon naturlig bäck utan resultatet av dikning som skogsbruket ägnade sig åt vid 1950-talets slut.
Tjänstemannen förnekade dock bestämt detta påpekande och hävdade med eftertryck att detta var en bäck. Exemplet visar tydligt att en förändring måste till där skogsägare får ett större inflytande över sin skog och att inflytandet från externa personer som representanter för intresseorganisationer och tjänstemän minskar. Det visar med tydlighet hur fel det kan bli när besluten fattas på fel ställe och att ett dike plötsligt kan bli en genuin bäck enligt en tjänsteman utan personligt ansvar.
Sven-Olof Jansson,
skogsägare, Graninge