”Vi behöver alla åldrar i skogen”
”Det behövs förändringsvilja och nyfikenhet i skogsdebatten – oavsett ålder”. Det skriver Leif Öster i veckans krönika.
Riksdagsledamoten Kristina Yngwe (C) pekade en gång på att gruppen +65 år är de enda som ökar i jordbruket. Hon menade att detta inte är en ungdomsfråga, det är en framtidsfråga. Hon har rätt. Nu är hälften av landets skogsägare över 65 år. Förr var det naturligt att nästa generation tog över gården vid giftermål. Idag behåller vi gårdarna allt längre. Så våra unga ägnar sig åt annat.
Men även äldre skogsägare behövs. För definitionen av ålder är graden är nyfikenhet och förändringsvilja. Och just äldre skogsmänniskor verkar vara mycket mer nyfikna och förändringsbenägna än medelålders. Jag vet för jag träffar många av de äldre på vår turistanläggning mitt i skogen. Aldrig blir samtalet mer levande och framåtsyftande än när äldre skogsmänniskor träffas. Häromdagen besökte Gävle-Dala skogsklubb vår turistanläggning. De har 70 medlemmar med ett stort gemensamt intresse för skogens framtid.
Det finns många skogsklubbar i Sverige där både unga och äldre skogsmänniskor träffas. Där är det nära till skratt och roliga historier. Gävle-Dala skogsklubb kom till oss med över tusen år av samlad skogskunskap och många bra frågor. Vi kom att prata om dagens skogsdebatt som ofta klagar på gårdagens skogsbruk. Men med all säkerhet kommer även nutidens skogsbruk att kritiseras om 20-30 år. Vi äldre skogsägare ler åt de som med stor visdom menar att allt numera går åt rätt håll i skogen. Vi bör istället vara mer ödmjuka inför de som tycker annorlunda och lyssna noga.
En av många intressanta personer som besökt oss genom åren var LRF Dalarnas förre bondeledare, Ulric Isacson. Han gick tyvärr bort alldeles för tidigt. Men trots sjukdom ville han komma och diskutera framtidsfrågor. Det var ett minnesvärt samtal. Tidningen Lands Kerstin Davidson hade året innan skrivit en intressant ledare som vi båda läst med rubriken ”Älska inte gården till döds”.
LÄS MER: ”Älska inte gården till döds”
LÄS MER: Skogsägande är roligt för det mesta
Ulric och jag kom att prata om behovet av lönsamhet på landsbygden. När gården och skogen inte längre är ett försörjningsunderlag för ägaren, utan mera en statussymbol, en släktklenod eller finansiell placering – ja då är bygden farligt ute. Jordägaren lejer bort brukandet av sin jord och skog mot en låg ersättning, istället för att skapa nya jobb och verksamheter åt sin egen familj. När färre människor använder sin jord och skog för egen försörjning – minskar också kreativiteten på gården.
Vi behöver nog alla åldrar i skog och debatt. Och fler nyfikna.
Leif Öster, skogsägare och turismföretagare