Vi behöver en ökad krisberedskap

Vid återkommande tillfällen har svensk krisberedskap visat sig vara otillräcklig. Det visade sig vid tsunamikatastrofen 2004 då det saknades en fungerande organisation för hantering av större kriser. Det uppenbarade sig vid skogsbränderna 2014 och 2018 då det saknades både utrustning och personal. Flyktingkatastrofen 2015 var inget undantag och dess effekter lever vi fortfarande med. Lägg även till Coronapandemin och nu står vi inför ett krig i vårt geografiska närområde som åter blottlägger Sveriges brister.

Vid samtliga dessa tillfällen har ledning och styrning av Sverige brustit. Nu står vi inför ytterligare en katastrof men med andra förtecken i form av chockartade prishöjningar på energi, drivmedel och livsmedel. Dessutom transportproblem och förlängda leveranstider, material- och komponentbrist samt frågetecken kring beredskapslager för livsmedel, insatsmedel och annat nödvändigt. Ännu värre scenarier kan uppstå. Inget av detta verkar regeringen ha förutsett i sina beredskapsplaner utan agerar lika yrvaket som i de ovan uppräknade katastroferna. Det är utdelande av någon tusenlapp här och någon tusenlapp där till medborgarna samt tillfälliga stöd till olika branscher.

I ett land som Sverige, beroende av vår omvärld, borde inte risken av en konflikt i vår närhet och dess effekter vara en överraskning. Det borde givetvis finnas färdiga planer för hur exempelvis bristen på insatsvaror till jordbruket ska kunna ersättas med alternativ eller hur befintliga verksamheter kan ställa om sin produktion för att säkerställa tillgången. Behovet av att öka Sveriges robusthet i form av fokus på beredskap och högre försörjningsförmåga blir för oss helt avgörande för att kunna möta inte bara dagens situation utan även kommande kriser och katastrofer. Vi vill se långsiktigt utifrån läget. Det måste finnas gynnande strategier och planering som ur näringsperspektiv är till gagn för Sverige och medborgarna. Ökad försörjningsförmåga bygger på sikt även upp dels möjligheter att möta kommande kriser, dels möjligheter till ökad konkurrenskraft för svenska produkter.

Det är symtomatiskt för den socialdemokratiska regeringen att alltid bli lika överraskade när politiska beslut i förlängningen leder till ökade kostnader för konsumenter. Genom ett proaktivt agerande kan vi stärka de svenska företagens konkurrensförmåga. Det svenska näringslivet inom framförallt jordbruks- och livsmedelssektorn bör gynnas inte enbart i form av finansiellt stöd, utan även via regellättnader. Besvärliga tillståndsprövningar med försvårande regelverk och allt för långa processtider dominerar idag. Den utredning som regeringen tillsatt om att få till en effektivare miljöprövning behöver hanteras omgående. Förslag behöver nu läggas fram som innebär förenklade och förutsägbara processer. Dessutom måste myndigheter ges näringslivsgynnande uppdrag, vilket bidrar till stärkta möjligheter för svenska livsmedelsproducenter samt att handläggningstiderna för tillståndsärendehantering kortas betydligt. Vi måste ta ett aktivt grepp kring frågorna för att inte permanenta de höga energi-, drivmedels- och livsmedelspriserna.

Sverigedemokraterna arbetar för en högre försörjningsförmåga både vad gäller jordbruks- och livsmedelsproduktion. Vi vill se sänkt beskattning av el, drivmedel och sänkning av reduktionsplikten. Innovativa lösningar behövs för att företagare och jordbrukare ska ha råd att bibehålla produktion och gödsla sina grödor. Även småföretagandet måste ges bättre förutsättningar. Den inhemska produktionen, arbetstillfällen och rimliga priser måste säkras.

Martin Kinnunen (SD), miljöpolitisk talesperson

Per Söderlund (SD), försvarspolitisk talesperson