”Vi behöver rättssäkerhet i djurskyddet”

Sverige har en stark djurskyddslag för att säkerställa att djuren har det bra, vare sig de finns i stall och lagårdar eller som husdjur i hemmen. Detta är bra och nödvändigt. Men lagar måste respektera även äganderätten och lagar måste tillämpas med proportionerliga sanktioner och straff. Självfallet måste ansvariga myndigheter, länsstyrelserna, kunna agera snabbt och kraftfullt när djur akut far illa och vanvårdas. Då finns inte tid för att t ex pröva frågan om att tvångsomhänderta 25 eller 50 eller 150 kor i domstol. Däremot, om tillsynsdialogen mellan en lantbrukare, en kobonde, har pågått i månader och år, har ju djuren det uppenbarligen någorlunda bra, men enligt länsstyrelsen måste det bli bättre.

Lantbrukaren/djurägaren, särskilt om det finns en del brister på gården, sätts ofta under stor press när myndigheten, annonserat eller oannonserat, kommer på besök. Man vet att det kan vara svårt att tillfredsställa inspektörens alla krav och att kontrollerna ofta återkommer år efter år. Man vet också att Länsstyrelsen plötsligt utan förvarning kan tvångsomhänderta alla djuren.

Detta är dramatiskt och ett fullständigt omvälvande ingrepp för lantbruksföretagaren, hela grunden för hans verksamhet och försörjning rycks undan. Därtill drabbas han/hon oftast av väldigt stora kostnader för transporter och installning av djuren samt också ofta av låga försäljningspriser när ovana aktörer ska sälja många djur samtidigt på marknaden. Regeringen ska under våren lägga en proposition till riksdagen om ny djurskyddslag, och enligt lagrådsremissen kommer vissa skevheter att rättas till. Det är bra och i rätt riktning. Jag har interpellerat landsbygdsministern och har två förslag.

Jag anser att ett rättssamhälle, med rättssäkerhet, rimligen måste låta ett tvångsomhändertagande av alla djur som länsstyrelsen vill göra, i de situationer som jag redovisat, hänskjutas till domstol för avgörande om lantbrukaren motsätter sig länsstyrelsens beslut. Då kan djurhållningen bedömas på plats och domstolen kan avgöra vilka åtgärder som är rimliga i förhållande till de brister som finns.

När en länsstyrelse anser att en djurhållning med alltför stora brister måste upphöra, och när beslutet fastställts även i domstol borde lantbrukaren, om inte bristerna är akuta med hänseende till djuren, få en viss tid på sig att själv försälja djuren. Under den tiden bör någon, vid behov, kunna uppdras att ha tillsynsansvar över att djuren har det tillräckligt bra, minst på den nivå som gällt under de månader eller år som föregått länsstyrelsens beslut.

Staffan Danielsson,

Riksdagsledamot (C)