Vi har alla ett ansvar att lösa klimatkrisen
Växthuseffekten påverkar oss alla. En radikal omläggning av våra matvanor är oundviklig - om vi inte ska svälta ihjäl, skriver Rolf Larsson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Idag lever nästan åtta miljarder människor på vårt jordklot. Den mat världens bönder producerar räcker åt alla. Ändå svälter en av tio. Det beror sannerligen inte på matbrist utan på att de fattigaste inte har råd att betala för den mat som bjuds ut. Under 1900-talet sexfaldigades det globala välståndet - i medeltal. Samtidigt ökade ojämlikheten. De fattiga blev ännu fattigare. Var finns solidariteten?
Antalet människor på vårt jordklot väntas om ett antal årtionden kulminera kring tio miljarder. Sedan 1970 har de årliga globala utsläppen av koldioxid mer än fördubblats. Växthuseffekten kommer att göra stora åkerarealer obrukbara, beroende på översvämningar och torka. Vi närmar oss snabbt en global matkris. Värst kommer fattiga länder att drabbas.
Den pågående klimatförändringen, orsakad av växthuseffekten, måste bromsas. Ända fram till 1900-talets tekniska revolution var koldioxidhalten i luften konstant. Rovdriften på kol, olja och naturgas tillför idag mycket mera koldioxid till atmosfären än vad växterna kan förbruka. Det har blivit obalans i naturen. År för år blir det allt varmare. På ett enda år förbrukar vi lika mycket kol, olja och naturgas som det tagit en miljon år att skapa. Så kan vi givetvis inte fortsätta. Användningen av fossil energi måste stoppas.
Alla fordon som går på bensin, diesel eller naturgas måste skrotas långt innan de är tekniskt utslitna. Alternativ finns. All uppvärmning av bostäder måste ske med förnybar energi (vattenkraft, vindkraft, solceller, biogas). Industrin måste ställa om till förnybar energi. Det gamla lokalsamhället med korta avstånd mellan producent och konsument måste återupprättas. Politikerna styr, men den enskilde har också ett ansvar.
Växthuseffekten påverkar oss alla. En radikal omläggning av våra matvanor är oundviklig - om vi inte ska svälta ihjäl. Verkningsgraden i animalieproduktionen är i genomsnitt bara 20 procent. Det innebär att om vi äter spannmålen från ett hektar som gröt och bröd istället för att ge den till våra husdjur (nötkreatur, svin och fjäderfä) kan det hektaret mätta fem gånger så många magar. Detta är egentligen inget nytt. Johan Norberg berättar om ett typiskt hem i Ångermanland där matsedeln för 100 år sedan såg ut så här: potatis, sill och bröd till frukost; gröt eller välling till lunch; potatis, sill och bröd till middag; gröt eller välling till kvällsvard. Den ensidiga kosten bröts på söndagarna då man kunde festa till det med köttsoppa, uppblandad med korngryn. Smör var festmat.
Människan har - tack vare sin stora hjärna - mycket större möjligheter att snabbt anpassa sig till den pågående klimatkrisen än andra organismer. Många djur och växter kommer att dö ut på kuppen. Sett över årmiljonerna har vårt jordklot drabbats av fem stora klimatkatastrofer, orsakade av variationer i luftens koldioxidhalt. Det nya är att dagens klimatkris - den sjätte - orsakas av människan. Ansvaret är ditt och mitt. Det är hög tid att tänka om! Hur ser ditt bidrag ut?
Rolf Larsson,
pensionerad teknikagronom