Vi måste använda marken klokare
Varför pratas det nästan aldrig om att en hög biologisk produktion är en viktig pusselbit i hur vi ska klara klimatutmaningen? undrar Paul Christensson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag har varit aktiv i LRF och skogsägarrörelsen under mer än tre decennier men jag har hittills aldrig, vad jag kan påminna mig, hört någon ledande företrädare för exempelvis miljörörelsen prata om hur viktigt det är med hög biologisk produktion, varken i skogen eller på åkrarna. I princip alla förslag och debatter har gått ut på att begränsa brukandet på olika sätt. Jag har full respekt för att det finns ramvillkor som vi måste uppfylla kring biologisk mångfald, vatten eller risker med kemikalier, men att inte tydligt ha med produktionsfrågan är för mig märkligt.
Vi har en gigantisk utmaning framför oss där vi ska mätta en allt större befolkning med mat, och samtidigt förse alla dessa människor med bra bostäder, kläder, hygienartiklar och allt annat som ger ett bra liv. Samtidigt som vi ska se till så att oljan, kolet och naturgasen blir kvar i backen. Det är ju den stora utmaningen.
Med det som bakgrund kan jag inte se hur det ska gå till utan att vi också tydligt bejakar hög biologisk produktion. Som jag ser det måste det till ett antal åtgärder och ändrade förhållningssätt snarast möjligt.
Vi måste bli klokare i hur vi använder markresursen. Svenska städer och samhällen breder ut sig på åkermark och skogsmark på ett sätt som inte görs i andra länder. Jag hade möjligheten att lyssna på ett föredrag om detta för några veckor sedan och Sverige sticker verkligen ut med att slarva bort produktionsresursen mark.
Även samhällets infrastruktur breder ut sig på ett sätt som är helt oacceptabelt. Det finns inget krav på samordning mellan olika aktörer eller användande av marksnål teknik. Vi står nu inför en elektrifieringsvåg där det ska byggas massor med elledningar under de närmaste åren, och utan en tydlig uppstyrning kommer vi till exempel att se stora arealer skog försvinna.
I skogen pratas det nästan uteslutande om avsättningar där det inte ska göras något, trots att vi vet att en mycket stor andel av de naturvärden man vill skydda kräver viss skötsel. Ett utvecklat naturvårdsavtal där man kan göra vissa uttag är sannolikt både väsentligt mer kostnadseffektivt, samtidigt som det kan ge en viss produktion.
Det pratas mycket om olika tekniska lösningar för att fånga koldioxid, men det finns en metod som är överlägsen och det är fotosyntesen. Med hög biologisk produktion klarar vi framtidens utmaningar bättre.
Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna