Vi måste ha en livsmedelskedja som håller i kris

Det är dags att kavla upp ärmarna, sluta vela och värna om vår inhemska produktion. Inte bara för att maten behövs idag, utan också för att vi inte vet hur morgondagen ser ut, menar Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen.

Elisabeth Hidén, ordförande LRF UngdomenHidén
Elisabeth Hidén, ordförande LRF UngdomenHidén FOTO: TT

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Att inte ha en stark, motståndskraftig livsmedelskedja är som att spela rysk roulett. För det mesta går det bra, men det kan också gå riktigt illa. Jag tror majoriteten av oss hade tackat nej till en spelrunda, men ändå känns det som att spelandet pågår runt oss, dag ut och dag in.

Så vilka är det då som är med och spelar? Alla politiker som tar beslut utan att se över konsekvenserna för landets livsmedelsproduktion, alla konsumenter som köper importerad mat, kommuner som inte upphandlar svenskt och andra som på ett eller annat sätt inte stöttar de gröna näringarna.

Faran riktas mot befolkningen och varje nedlagt lantbruk, asfalterad hektar, rovdjursattack på tamdjur och uppbökat fält är en extra patron i trumman. Varje lantbruksföretag som väljer att fortsätta ännu en säsong med växtodling eller ännu en omgång med grisar är en patron mindre. En ny runda börjar när osäkerheter skakar om vår värld – hur ska det gå denna gång, och nästa och nästa?

De senaste två åren har präglats av oförutsägbara händelser, först en pandemi och nu ett krig. Vi alla har drabbats på ett eller annat sätt, mer eller mindre direkt. Vi har blivit påminda om att det finns saker vi inte kan påverka, men som i allra högsta grad påverkar oss.

I Sverige har vi ett fantastiskt lantbruk där ett bra klimat och bördiga jordar för det mesta ger oss fina förutsättningar för att producera livsmedel. Frågan är dock vilka andra förutsättningar som ges?

Vi har ganska länge varit försonade från elände, bortsett från några extremväder som drabbat lantbruket hårt. Men vi måste ha ett lantbruk och en livsmedelskedja som håller även i kris. Att inte ens vara självförsörjande i fredstid bådar inte gott. I Sverige har vi i dag inga långsiktiga politiska mål för hur vi ska få mat om gränserna skulle stängas. Däremot har vi ett väl fungerande lantbruk som har potential att utvecklas ytterligare. Men just nu går flera produktionsgrenar back, medan andra skalar ned för att risken är för hög.

Är det inte konstigt att en så viktig näring som lantbruket ska behöva hamna i den situationen? Politiker pratar stödpaket, men jag önskar en långsiktig lösning, så att lantbruket kan klara kriser utan stöd. Man ska inte vara paranoid, men inte heller naiv. Vi vet inte hur framtiden ser ut, men vi vet våra förutsättningar och vår potential. Det är dags att kavla upp ärmarna, sluta vela och värna om vår inhemska produktion. Inte bara för att maten behövs idag, utan också för att vi inte vet hur morgondagen ser ut.

Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen