Vi småbrukare behöver storbönderna

Vad många småbrukare inte verkar ha helt klara för sig är faktiskt hur pass beroende vi är av de större jordbruken, skriver Viktor R Lindsta. 

Om det blir matbrist är nog tyvärr inte rödbetorna av gammal kultursort det viktigaste. FOTO: LARS CLAUSÉN

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Något vi småbrukare ofta har är en tendens till att vara en smula malliga. Speciellt nu när det hotas med gödselbrist, skenande energipriser och i värsta fall energi- och matbrist. Jag som skriver detta är i begynnelsen av att starta mitt eget lilla småbruk och har jag tur så kommer det gå väl. Men detta är förutsatt att det går bra för Sveriges storbönder. Vad menar jag då med detta? 
Jo, många av oss "småttingar" har kanske bara tid att fokusera på en sak i vårt eget jordbrukande, i mitt fall frukt och bär. Jag har inte tillgång till egna djur och än mindre resurser att köpa dem själv, men Jag har en nötköttsbonde som låter sin besättning beta i mina hagar. Jag lånar ut mina hagar helt gratis eftersom jag får något som för min del är värt mer än guld - gödsel.
Vad många "småttingar" inte verkar ha helt klart för sig är faktiskt hur pass beroende vi är av de större jordbruken. Faktum är att det finns många småbrukare som till och med nästan hånflinar nu när det råder brist på mineralgödsel (NPK). Framför allt de som anser sig tillhöra en viss filosofisk/politisk inriktning. Till dem har jag några frågor:

  1. Har du egna djur?
  2. Är du helt självförsörjande när det kommer till foder till dem?
  3. Är du verkligen helt säker på att ditt jästa gödsel/nässelvatten kommer räcka till?
  4. Vi som inte har djur själva, hur ska vi göra när komposten vi mödosamt sparat ihop av diverse växtdelar och hushållsavfall inte räcker till?
  5. Om du som jag hamnar i situationen där det faktiskt rent ut sagt blir en fråga om pengar när gödseln behövs för att odla säd, potatis med mera, har du verkligen råd att behöva buda om detta?

NPK-bristen kommer att påverka oss alla, den är långt ifrån löst och bördan på de större växtodlarna blir enorm. Tyvärr så kommer nog vi "småttingar" att behöva stryka på foten och detta är tyvärr något vi ser väldigt lite engagemang i. Jag är ledsen, men om det står mellan hemodlade rödbetor gentemot kanske 100 kilo vete, som klarar kaloribehovet bättre, så skulle jag nog om jag satt på Jordbruksverket eller i riksdagen prioritera att "störst går först". Tyvärr måste vi "småttingar" inse att vi enbart kan odla och förädla våra produkter därför att de större bönderna har kunnat undvara våra nischer och den tid och omsorg det krävs. Samt att det vi ofta gör ses som en lyx ur ett överlevnadsperspektiv. Om matbrist och ytterst svält står obehagligt nära din dörr är nog tyvärr inte rödbetorna av gammal kultursort det viktigaste. Det blir nog den vanliga potatisen man köper på Ica.
Var mycket tacksam mot de konventionella bönderna och förstå sammanhanget. För chansen är mycket stor att du faktiskt använder gödsel från en större bonde som i sin tur får kraftfoder odlat av en annan. Eller att sockret din bättre hälft använder till sylten i gårdsbutiken är odlat av en bonde som nu börjar bli rejält nervös för kommande år. 
Dina hästar må vara höga i manken, men de kommer inte att klara av att ridas på när de är magra och eländiga.
Viktor R Lindsta, blivande småbrukare