De enorma vildsvinsstammarna måste upp på den politiska agendan. Kommunpolitikerna kan inte längre blunda, utan måste ta tag i problemet på sina egna marker, skriver lantbrukaren och kommunalpolitikern Per Helgesson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Många viltpopulationer har ökat näst in till lavinartat under de senaste åren och ställer där med till problem för jord- och skogsbrukare. Till exempel har de senaste milda vintrarna bidragit till att vildsvinsstammen ökat extremt i vissa områden. Förutom att de totala kostnaderna räknas i miljontals kronor, så drabbas den enskilde förtagaren av extraarbete som är svårt att sätta en peng på.
Det är dags att ta krafttag mot ökningen av vildsvin, gäss och dovhjort som går extra hårt åt grödorna här i sydöstra delen av landet. Man ser också att antalet viltolyckor i trafiken ökar. Jag menar att det här idag är ett omfattande samhällsproblem, och inte bara ett hot mot de gröna näringarna. På sikt är det även ett hot mot vår självförsörjningsgrad och den biologiska mångfalden.
I de områdena där vildsvinen går extra hårt åt vallarna börjar det bli omöjligt att hålla djur, vilket i sin tur gör att antalet betande djur på sikt kommer att minska. Det leder till en brist på betesdjur och då minskar den biologiska mångfalden och arbetstillfällen går förlorade i glesbygden.
Man får ofta höra att ansvaret ligger på den enskilde markägaren och därmed får jordbrukaren skylla sig lite själv. Det kan ligga en viss sanning i att man som jordägare måste ställa högre krav på jägarna vid till exempel ett jaktarrende, men det man då ofta glömmer är att till exempel kyrkan, staten och kommunerna äger både mycket skog och åkermark. De måste ta samma ansvar och ställa krav på sina arrendatorer eftersom till exempel vildsvin rör sig över stora områden.
Det är dags att kommunpolitiker och tjänstemän inser problemet och bidrar till att decimera viltstammarna. Frågan måste upp på den politiska agendan i kommunerna. Man kan inte längre blunda och skylla på andra, utan nu krävs att man tar tag i problemet på sina egna marker.
Det gäller givetvis även kyrkan. Det krävs att de agerar nu, för det här kan inte vänta längre. Ser man enbart till Norrköpings kommun så måste avskjutningen öka på många tusen hektar för att det ska ge resultat. Med tanke på att vårt jaktlag skjutit 33 grisar första halvan av jaktsäsongen på cirka 450 hektar, så förstår man vilka mängder av gris som behöver skjutas på den kommunala marken.
Avskjutningen måste öka på all offentligt ägd mark. Även länsstyrelserna måste ta ansvar och tillåta jakt i reservaten. De måste också ha med frågan nästa gång en skötselplan görs för ett reservat eller när ett nytt reservat bildas. Detsamma gäller så klart även de kommunala reservaten.
Målet med avskjutningen ska vara tydliga och genomförbara och man bör även upprätta en viltförvaltningsplan för kommunen, i en ambition att komma till rätta med problemen. Politikerna måste också uppmuntra till att köttet serveras i de offentliga köken. På så sätt kan man öka avsättningen av kött, för det får inte bli en flaskhals som hindrar ökad avskjutning.
Det kräver också att man hjälper mindre viltslakterier, som i sin tur skapar jobb på landsbygden.
Naturvårdsverket har tagit beslut om sin reviderade nationella förvaltningsplan för vildsvin. Det är mycket glädjande att verket nu markerar allvaret i frågan. Och nu är det dags att kommunerna följer efter och agerar.
Per Helgesson,
Lantbrukare, jägare och moderatpolitiker i Norrköping
