Vildsvinen börjar bli ett allt större problem i skogen. Även om skador på jordbruksmark är en välkänd fråga har det inte alls varit samma fokus på skador i skogen, men de visar sig nu vara förvånansvärt stora, skriver Knut Persson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Skogen är hem för många vilda arter. Det är vår vildmark och det är självklart att den på olika sätt påverkas av djurlivet. I de flesta fall är det inte något problem utan en tillgång för alla.
Men ibland går det överstyr och en djurarts påverkan blir för stor. Störst problem har skogsbruket med granbarkborren som i skräckscenariot slår ut stora arealer gran, och älg som skadar så många tallplantor att plantering av tall nästan upphört i de värst drabbade områdena.
Men ytterligare ett djur börjar bli ett allt större problem. Vildsvinens skador på jordbruks- och betesmark är en gammal och välkänd fråga som varit mycket svår att lösa. Det har inte alls varit samma fokus på skador i skogen, men de visar sig vara förvånansvärt stora.
I en enkät som gjorts av LRF svarar ungefär 900 skogsägare att vildsvin förstört skogsplantor och drygt 1 300 att trädrötter skadats av vildsvin. På sikt är det allvarligt eftersom ett sämre resultat i planteringen påverkar skogen under hela omloppstiden och skadade rötter kan ge allvarlig trädröta.
Enkäten gick ut till ett stort antal LRF-medlemmar, men ganska få svarade så det är svårt att översätta i procentsatser för alla skogsägare. Men det spelar egentligen inte så stor roll, bara antalet som svarat att de haft skador visar att vildsvin är ett betydande problem även i skogen.
Det finns en stark koppling till skadorna i jordbruket. I trakter där det finns en stor och växande vildsvinsstam blir det skador både i jordbruket och i skogen. Om vi inte får bättre kontroll på vildsvinen är det troligt att skadorna kommer att bli allt större.
Att stammen fortsätter att öka trots att vildsvinen varit ett problem som diskuterats i flera decennier är bekymmersamt. Men det verkar ändå finnas en ny medvetenhet hos myndigheter och regeringen.
I jakten har det blivit tillåtet att använda mörkersikte och reglerna för köttbesiktning ses över. Naturvårdsverket avråder från utfodring, och målet i den nya förvaltningsplanen är att skador i jordbruket och trafikolyckor med vildsvin ska halveras.
Åteljakt är en fråga för sig, men en allmän utfodring för att gynna vildsvinsstammen är befängd. Vildsvinen är ett vilt djur som får klara vintern som alla andra vilda djur. Det är knappast en utrotningshotad art som behöver stödutfodring för att överleva. Att utfodra för att gynna jakten behövs inte, problemet är att jakten inte är tillräckligt omfattande.
