Vilken nyhet det kunde ha blivit

Tidigare i år hade TV4 ett reportage som tog upp den senaste forskningen kring kon, där man via olika tillsatsfoder som till exempel alger hoppas eller räknar med att minska kons produktion av metan. Budskapet var att kon på det här sättet skulle kunna bli mindre farlig för klimatet, vilket ju kan låta gott nog. Jag saknade emellertid nästa steg i tankarna och resonemanget, för jag hade redan läst om samma typ av forskning på andra sidan jorden – i Australien.

Där försöker man nå samma resultat med tropiska baljväxter och andra tillsatser, och kanske kommer även genteknik att kunna skapa ”effektivare” djur. Så långt var allt lika, men i Australien utgick man ifrån vad de senaste vetenskapliga rönen säger - att en konstant mängd kor inte påverkar klimatet. Med den synen blir mycket annorlunda.

Den biogena kolcykeln är då ett nollsummespel där kons metan så småningom blir till den koldioxid som tas upp av de växter hon äter. Om kon minskar sin produktion av metan och därmed koldioxid på samma mängd gräs, så innebär ju det att gräset har bundit koldioxid från någon annan källa. Tanken börjar svindla så smått då man inser att kon i det läget faktiskt klimatkompenserar för andra mänskliga aktiviteters utsläpp, och det såg man som ett möjligt mål i Australien.

Tänk om reportern pekat på hur husdjuren och främst kon varit i mänsklighetens tjänst i över 10 000 år. Tänk om det hade kommit fram att kon och jordbruket haft en helt avgörande roll för framväxten av hela vår västerländska civilisation. Tänk om det lyfts fram hur kon står för hopp, trygghet och räddningen från fattigdom i stora delar av världen, samtidigt som hon märkligt nog blivit en symbol för lyx och klimatproblem hos oss. Tänk om man hade visat på någon av de mångfaldsrika miljöer som kräver att mular tuktar dem. Tänk om man hade sammanfattat med att: ”Allt detta får vi av kon, och tack vare den här forskningen kan hon faktiskt dessutom få förmågan att klimatkompensera för våra utsläpp – samtidigt som hon förser oss med både mjölk och kött.”

Tänk om man i slutvinjetten fått se hur reportern gått fram och klappat en idisslande ko som ligger i solskenet, och eftertänksamt konstaterat: ”Tänk vad du ställer till med. Hela världen behöver dig och borde tacka dig, men ändå verkar alla vilja förändra dig. Tur att du är kolugn!”.

Tänk, vilken nyhet det kunde ha blivit!

Arne Lindström, lantbrukare, Röbäck