Ägarskiften kritiska för att säkra vår livsmedelsförsörjning
De som står inför ett ägarskifte behöver få all den stöttning som krävs för att lyckas genomföra skiftet, skriver Jenny Asplund.
De som står inför ett ägarskifte behöver få all den stöttning som krävs för att lyckas genomföra skiftet, skriver Jenny Asplund.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Tidigare i år hade filmen “En dag ska allt det här bli ditt” premiär. Det är en film om tre utflyttade syskon som ställs inför frågan om vem som ska ärva familjens skogsgård i Västernorrland. Jag har inte sett filmen ännu, men jag misstänker att den kan beröra många i vårt avlånga land. Arvsfrågan och generationsskiften hör inte bara skogen till utan är minst lika närvarande inom lantbruket. Från att gården förr togs över och drevs vidare som tidigare, handlar de flesta generationsskiften i dag om att skala upp produktionen. Antingen med investeringar i produktivitet, utökande av verksamheten genom förvärv eller arrende, eller bägge delarna.
Enligt rapporten "Mer mat – fler jobb: Ägar- & generationsskifte inom de gröna näringarna" som släpptes i april förra året uppskattas en femtedel av landets cirka 59 000 lantbrukare gå i skiftes- eller nedläggningstankar. I samma rapport konstateras det att ungefär hälften av all svensk primärproduktion härstammar från 2000 företag. För exemplets skull antar vi att hälften av de ovan nämnda företagen som går i skiftes- eller nedläggningstankar faktiskt lägger ner sin verksamhet inom ett år, motsvarande en tiondel av de resterande lantbrukarna som står för den andra hälften av produktionen. Detta skulle grovt taget resultera i att 5 procent av all svenskproducerad mat försvinner inom ett år.
För mig är det en oroväckande siffra ur flera perspektiv, och helt emot politikernas mål om ökad livsmedelsproduktion enligt livsmedelsstrategin. Och inte att förglömma det fokus som riktats mot att etablera och säkra en robust livsmedelsförsörjning i händelse av kris och krig, men likväl även i fredstid.
Jag är själv blott en storstadsbo, och mitt största bidrag till en ökad svensk livsmedelsproduktion kommer troligen att komma från att jag fortsätter att välja svensk mat i butiken. Men jag är också utflugen med ett stundande hemmaskifte som kommer att ställa saker på sin spets förr eller förhoppningsvis senare, och förstår vad detta kan innebära. De som står inför ett ägarskifte behöver få all den stöttning som krävs för att lyckas genomföra skiftet. Det kan vara juridisk och ekonomisk expertis, finansiering eller andra råd. Att hitta en struktur som stöttar detta för att bibehålla våra lantbruksföretag ligger i allas intresse – inte minst statens.
Jenny Asplund, konsult, Macklean