Det behövs verkligen en bredare diskussion om idisslarnas roll i matproduktionen, med fokus på produktionssystem och totala klimateffekter, inte på enskilda klimatgaser eller LCA-värden, skriver Peter Einarsson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I flera artklar under hösten har Land Lantbruk rapporterat att FNs klimatpanel IPCC totalt omvärderat det biogena metanet från idisslare. Enligt artiklarna därför att biogent metan ingår i ett naturligt kretslopp och inte har alls samma klimatpåverkan som metan från fossila källor. Tre till fyra gånger mindre klimateffekt, står det i en artikel i Land Lantbruk nr 48.
Om detta varit korrekt skulle det varit en vetenskaplig sensation. Men ingen sådan omvärdering går att hitta i IPCC-rapporten. IPCCs huvudbudskap är otvetydigt. Nettoutsläppen av koldioxid behöver ner till noll, utsläppen av övriga växthusgaser – däribland metan – behöver minska kraftigt. Ingen skillnad görs mellan fossilt och biogent metan.
Allt annat vore konstigt, eftersom metanets kemi är exakt densamma oavsett om källan är biologisk eller fossil. Metanet i atmosfären, oavsett ursprung, bryts efterhand ned genom oxidering. Något biologiskt kretslopp som returnerar metan till jorden finns inte.
Men när metanet bryts ned hamnar kolatomen från metanmolekylen (CH4) i en koldioxidmolekyl (CO2). Den del av koldioxiden som bildas av biogent metan kan då räknas till det biologiska kolkretsloppet. Många forskare kalkylerar därför inte med någon klimatpåverkan från den koldioxiden, på samma sätt som man räknar bort koldioxiden från biobränslen.
I årets rapport har IPCC gjort samma sak. Det ger något lägre värden för klimatpåverkan från biogent metan jämfört med fossilt. Kanske är det detta som vuxit till en sensation i Land Lantbruk?
Men skillnaden är marginell, inte sensationell. Utslaget på 100 år beräknar IPCC att påverkan från biogent metan är cirka nio procent mindre. Räknat på 20 år skiljer det bara två procent. De övriga 91 eller 98 procenten av klimateffekten uppstår medan kolatomen är kvar i metanmolekylen – exakt lika för fossilt och biogent metan.
Det behövs verkligen en bredare diskussion om idisslarnas roll i matproduktionen, med fokus på produktionssystem och totala klimateffekter, inte på enskilda klimatgaser eller LCA-värden. Och det behövs fler bönder som lär sig frågorna och klarar av att delta i diskussionen. LRF och Land Lantbruk har en unik position för att hjälpa till med det. Att sprida hemsnickrade alternativa fakta som inte existerar utanför lantbrukets organisationer är ingen bra utgångspunkt för en konstruktiv dialog.
Peter Einarsson
Lantbrukare, LRF-medlem och författare till rapporten Lantbruket och klimatet
