Antibiotikaresistensen ökar fortfarande i världen

Det globala hotet med ökad antibiotikaresistens ökar. Fortfarande orsakas de största problemen av användningen av antibiotika inom djurhållningen som tillväxtbefrämjande medel och som läkemedel utomlands. För att motverka detta i Sverige ska veterinärerna följa en ny läkemedelsförordning, som medför hårdare krav på läkemedelshanteringen och dialogen med dagligvaruhandeln och industrin ska förbättras.

Lågt räknat dör cirka 700 000 personer per år i världen på grund av att antibiotikan inte längre fungerar. 2050 dör kanske 10 miljoner människor av samma orsak. Banala infektioner kan vara livsfarliga och det blir omöjligt att genomföra cancerbehandlingar där immunförsvaret är mycket kraftigt nedsatt. Det har kallats en tyst pandemi.

Idag ges 70 procent av all antibiotika till djur. Ironiskt nog använder man globalt sett mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor. Många tänker inte på att antibiotikaanvändningen inom jordbruket kan göra behandlingen av sjuka människor verkningslös.

Ökad befolkningstillväxt ökar behovet av animaliskt protein från kött och ägg. Det kan vara frestande för en del att använda tillväxtbefrämjande medel. Här är dock Sverige en förebild eftersom preparaten förbjöds redan 1986.

All användning av antibiotika skapar resistenta bakterier och all onödig användning bör upphöra. Frågan är om antalet robusta bakterier även ökar ”explosionsartat” i takt med den ökade användningen av desinfektionsmedel. Då kanske de överlevande bakterierna blir mer kompetenta och lättare tar upp gener för antibiotikaresistens.

Läkemedelsanvändningen minskar som bekant om djuren har en bra livsmiljö.
I Sverige är antibiotikaanvändningen förhållandevis mycket låg och tack vare det är förekomsten av resistenta bakterier här ännu ringa.

I många andra länder sprids resistensen med bakterier i gödsel. De som hanterar djuren kan också ta upp motståndskraftiga bakterier från djuren. I USA är det stora problem med spridning av bakterier i och med att nötkreatur transporteras och besättningar blandas.

Mest antibiotika används globalt sett till svin och kycklingar för att undvika sjukdomsutbrott. Här kan en stor del av läkemedelsanvändningen undvikas med bättre djurhållning. Brasilien, USA och framför allt Kina är de länder som använder mest antibiotika till djur.

Människor som reser mellan olika länder tar också upp resistenta bakterier och sprider dem vidare. Det finns uppgifter om att i stort sett alla som har varit utomlands bär på minst en resistent bakterie. Den kan börja föröka sig våldsamt under olyckliga omständigheter.  

Växterna kan också ta upp resistenta bakterier om de bevattnas med förorenat vatten. I låg- och medelinkomstländer används antibiotika till över 100 grödor. Ris är den gröda som oftast behandlas, men även äppel- och päronträd som drabbas av den dödliga växtsjukdomen fire blight. Citrusfrukter i Kalifornien och Florida behandlas rutinmässigt mot bakterier. Trots det utgör antibiotikaanvändningen till växter bara cirka 0,5 procent av den totala användningen av antibiotika inom jordbruket. Växter som behandlas med antibiotika mot växtsjukdomar tar dock ofta upp läkemedlet dåligt, eftersom de får det i sprayform och stora mängder hamnar i jorden och i vattnet.

Inte ens reningsverken i Sverige klarar att ta bort antibiotikarester från avloppsvattnet och det smutsiga vattnet utgör en idealisk miljö för uppkomst av mutationer hos bakterierna. De resistenta bakterierna ”frodas” i vattendragen. Sjukhusen utgör också ”kuvöser” för resistenta bakterier. Många typer av antibiotika måste används i livshotande situationer och det kan uppkomma multiresistenta bakterier.

Kina och Indien står för en stor del av antibiotikaproduktionen i världen. I många fall släpps avloppsvatten ut direkt från fabrikerna utan att renas. I numret ”Miraklet som skapade ett monster” från Kungliga skogs- och lantbruksakademin skriver man att det krävs betydligt strängare miljölagar för att skydda omvärlden mot oönskad spridning av tuffa bakterier. Jag skippar den italienska salamin och importerad marmelad efter att ha lärt mig mer om antibiotikaresistens.

Christina Hansson
Gymnasielärare och biolog