Det borde vara en självklarhet idag att välja yrkesmänniskor i sin organisation utifrån kunskap, driv och förmåga – inte efter kön. Ändå visar rapporterna att vi inte har kommit så långt med jämställdheten, skriver Mats Blomberg.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
SLU och nu senast Skogsstyrelsen har lämnat rapporter om jämställdhetsarbetet i skogen.
Det borde vara en självklarhet idag att välja yrkesmänniskor i sin organisation utifrån kunskap, driv och förmåga – inte efter kön. På alla nivåer. Ändå visar rapporterna att vi inte har kommit så långt med jämställdheten. Under mina trettio år i LRF, Södra och de senaste åren med diverse uppdrag har jag arbetat i mixade organisationer. Det har varit kvinnor och män med varierande bakgrund och kompetens med gemensam passion för att driva på utveckling och uppdrag. Kollegor, förtroendevalda, nätverk som tidiga Emilia i LRF till nätverk för skogsägarkvinnor. De har alla berikat mitt liv, givit mig nya perspektiv, lärdomar och fått mig att reflektera över mina egna värderingar och attityder.
Fler kvinnor bland skogsägare, maskinförare och inspektorer genererar självklart plusfaktorer för medlems- och virkesaffären. Perspektiven breddas. Ändå tvekar många kvinnor. Utbildningarna lockar, men vad händer sedan? Ambitioner krossas snabbt i fel miljö. Jag har följt debatten om jämställdhet inom jord- och skogsbruket på nära håll. Mycket positivt har hänt men fortfarande måste artiklar skrivas, värdegrunder förankras och jämställdhetsråd bildas. Ett uppvaknande var uppropet kring #Slutavverkat.
Tyvärr uppfattas ännu branschen som för mansdominerad och inte tillräckligt jämställd. Kvinnor vittnar om detta. Och män. Vi män måste också våga höja rösten. Stå upp för allas lika värde. Jag skräms av våldet mot kvinnor, jargongen i skolan och på arbetsplatser. Målet måste vara att skogen ska vara den mest jämställda industri- och näringssektorn i Sverige om fem år. Det kräver tydliga chefer/ledare, adekvata planer och framför allt en kompromisslös norm- och attitydförändring. Där förebilder lyfts! Män och kvinnor i ledande ställning, på fältet och i grupper där man har varit framgångsrik. Tillsammans med skogsägarkvinnor och kvinnliga förtroendevalda blir det en hävstång. Nätverk som Spillkråkan, Grenverket och NYKS för yrkesverksamma skogskvinnor har gjort skillnad!
Att flera unga tjejer utbildar sig med koppling till skogen, inte minst inom transportsektorn, är glädjande. Ibland kan små steg försätta berg. Vi har inte råd varken ekonomiskt, socialt eller moraliskt att vara en ojämnställd bransch. Därför måste det sista avgörande steget tas. Attraherar organisationer skogsintresserade oavsett kön eller personlig läggning? Finns det rätt attityder? Ger skolorna rätt input? Goda exempel finns. Vi har allt att vinna på att dela kärleken till skogen och skogsproduktionen med alla som vill och kan arbeta med skog. Använd hela kompetensen!
Mats Blomberg, aktiv skogssenior
