Att mindre kraftverk inte är samhällsnyttiga och ska rivas ut, är något som myndigheterna själva hittat på. Uppfattningen att de trotsar politiken och driver en egen agenda ligger därför nära till hands, skriver Kerstin Davidson och Göran Åhrén.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Riksdag och regering har sagt att vattenmyndigheterna ska använda de möjligheter till undantag som lagen och EU-rätten medger. Regeringen har gett Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att ändra sina föreskrifter och vägledningar. Enligt uppdraget ska myndigheterna ”fullt ut använda alla de möjligheter som EU-rätten ger avseende undantag och förklarande av vatten som kraftigt modifierade". Är inte detta nog för Sandra Brantebäck?
"Även små vattenkraftsanläggningar kan ha en sådan samhällsnyttig betydelse att det finns förutsättningar för undantag”, påpekar regeringen med hänvisning till en dom i EU-domstolen. Det är i själva verket Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter som är problemet. Visserligen gav regeringen redan i juli 2019 HaV i uppdrag att se över föreskrifter och vägledningar. Men det arbetet är inte färdigt. Vattenmyndigheterna har därför valt att arbeta efter de gamla reglerna. Under tiden kommer enskilda kraftverksägare i kläm och anläggningar som producerar ren och fossilfri el rivs ut.
Myndigheterna har delat in kraftverk i tre klasser. Bara de största vill man klassa som kraftigt modifierade med motivet att de är samhällsnyttiga i ett nationellt perspektiv.
Kraftverk mindre än 1500 kiloWatt placeras i klass 3, och tanken är att de ska rivas ut. De anses inte samhällsnyttiga. Men det är något som myndigheterna hittat på själva. Uppfattningen att myndigheterna trotsar politiken och drivs av en egen agenda ligger därför nära till hands.
Kerstin Davidson och Göran Åhrén,
Stödföreningen för småskalig vattenkraft
