Genom att gynna bärriset bidrar vi till bättre näringsbalans i markfloran, högre biologisk mångfald och ljusare och trevligare skogar. Dessutom minskar vi risken för betesskador, skriver Karin Fällman Lillqvist.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Slutreplik i debatten "Det behövs mer bärris i skogen".
Jag gläds över det stora engagemang debattartikeln om bärris i skogen har väckt. Det visar att det här är ett ämne vi behöver diskutera mer. Skogsägaren och före detta länsjägmästaren Rune Ahlander skriver i sin replik att han gärna vill se en större mångfald i skogen, men att han är ytterst tveksam till glesare skogar.
I debattartikeln argumenterar jag för ljusare skogar där man gallrar i tid och använder det trädslag som passar för marken. Det betyder inte i sig att skogen ska vara glesare, även om en gallrad skog givetvis är det jämfört med en ogallrad.
Rune Ahlander och Göte Carlsson i Unnaryd skriver båda i sina repliker att klövviltstammarna bör minskas rejält. Frågan om viltstammarnas storlek är givetvis mycket viktig och behöver lyftas. Det är också ett ämne som debatteras flitigt i många forum, på riks-, regional och lokal nivå.
Med min debattartikel vill jag peka på att vi också måste jobba aktivt med skogsskötsel för att minska betesproblematiken. Lösningen handlar inte bara om viltstammarnas storlek, utan också om hur mycket blåbärs- och lingonris det finns i skogen. Genom ståndortsanpassning och aktiva skötselåtgärder kan vi åstadkomma en bättre balans mellan viltstammarnas födobehov och tillgången på viltfoder i de svenska skogarna. Att inte plantera gran på tallmark, gallra i tid och ta tillvara potentialen i skogsbryn, våtmarker och runt skogsbilvägar är exempel på det. Det gynnar också bärriset vilket i sin tur är bra för såväl skogsproduktion som mångfald, menar jag. Även enkla åtgärder, som att alltid spara betade tallar och lövträd vid röjning och lägga tall och löv längst upp i rishögarna, kan göra stor skillnad för mängden tillgängligt viltfoder i landskapet.
Bärris är en viktig födokälla för klövvilt, särskilt under vinter och vår. Den minskning som skett av bärrisens marktäckning stör skogens näringsbalans vilket påverkar insekter, fåglar och däggdjur och leder till ökade betesskador i ungskogen. Genom att gynna bärriset bidrar vi till en bättre näringsbalans i markfloran, högre biologisk mångfald och ljusare och trevligare skogar. Dessutom minskar vi risken för betesskador om vi ger älg och annat klövvilt större tillgång till annan föda som de är anpassade för att äta, så att de slipper att frekvent gå till tallplanteringarna för att hitta mat.
Karin Fällman Lillqvist
Hållbarhetschef på Skogssällskapet
