Bättre analys viktigast för ny strategi

Utan en bättre analys och problembeskrivning kommer inte livsmedelsstrategin 2.0 bli bättre än föregångaren, skriver Gunnar Rundgren i ett svar till landsbygdsministern.

På djursidan är det främst spannmålsbaserad kycklinguppfödning som ökat i Sverige under de senaste 30 åren. FOTO: LARS PEHRSON/SVD/TT

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

”Det är hög tid för ett ökat fokus på svenska livsmedel genom livsmedelsstrategin 2.0.” skriver landsbygdsminister Peter Kullgren i Land Lantbruk. Han menar att vi behöver öka självförsörjningen och minska sårbarheten. Det är bara att hålla med.

Ministern skriver vidare att den inhemska produktionen har minskat kraftigt de senaste 30 åren. Men det är fel. Vissa produktionsgrenar har minskat men andra har ökat och räknat på kalorier är förändringen obetydlig. Trots ökad befolkning är den svenska produktionen ungefär lika stor som konsumtionen.

Det är dock dålig matchning mellan det som produceras och det som konsumeras i landet. Den bättre lönsamheten i spannmålsodlingen, särskilt vete, gör att odlingen av grönsaker, potatis, ärtor och bönor åsidosätts. På djursidan är det främst spannmålsbaserad kycklinguppfödning som ökat. Vi har stora överskott av spannmål och spannmålsprodukter som exporteras samtidigt som vi importerar allt mer och oftast dyrare produkter än de vi exporterar.

Den stora importen, sårbarheten och den låga självförsörjningsgraden är resultat av den extremt marknadsliberala politik som Sverige haft sedan avregleringen. Produktionen har specialiserats och sker i allt större enheter både i lantbruket och förädling. Den mycket omfattande nedläggningen av gårdar och livsmedelsindustrier minskar sysselsättningen och utarmar landsbygden. Strukturomvandlingen leder också till en alltför intensiv och ensidig odling i de gynnade jordbruksområdena och till nedläggning av jordbruk i mindre gynnande områden, vilka är de främsta orsakerna till den stora förlusten av biologisk mångfald i jordbrukslandskapet.

Trots den mycket kraftiga strukturomvandlingen är lönsamheten dålig. Mer av samma politik där ökad produktion är det viktigaste målet och internationell konkurrenskraft det viktigaste medlet kommer inte att förändra detta. Utan en bättre analys och problembeskrivning kommer inte livsmedelsstrategin 2.0 bli bättre än föregångaren.

Gunnar Rundgren
lantbrukskonsult, småbrukare och ledamot av KSLA