Risk för att solkraften kör över Sveriges bönder

Ska pendeln behöva svänga för långt innan vi reagerar? I varje nummer av Land Lantbruk finns annonser från aktörer som på olika sätt vill nyttja vår jordbruksmark för solenergi. Jag är ambivalent i frågan och ödmjuk för vilken svår balans det är för LRF. Jag gillar solenergi och förstår de markägare som blir frestade att antingen själva eller via arrendatorer satsa på solenergi på sin mark. De avkastningsnivåer som vi kan se i dag är långt ifrån vad traditionellt lantbruk och odling klarar att matcha.

Man kan ju på ett sätt tycka att det är synd och skam att matproduktion avkastar så lite jämförelsevis, men å andra sidan om livsmedelsproduktion kunde avkasta så mycket som solenergikalkylerna skulle jag inte våga tänka på hur mycket vi bönder då skulle behöva betala för marken… 

Vi kan inte förutspå elpriset ett halvår framåt, men dessa aktörer är beredda att skriva avtal med fasta priser i 35 år. Det luktar bränt. Dessutom att glesa ut panelerna med så kallad jordbruksproduktion i form av betesdjur blir än sämre nyttjande av markytan totalt sett och för åtminstone bästa åkermarken betraktar jag det som greenwashing. 

Det inte Sveriges markägare och bönder som ska ligga sömnlösa över valet mellan att odla energi till människor och djur eller bygga direkt för elenergi på marken, lika lite som bönderna ska bära bekymret för möjligheten att försörja befolkningen när vi debatterar olika sätt att nyttja marken.

Däremot borde domen i Mark- och miljööverdomstolen över ett par fall i Skåne bekymra Sveriges makthavare betydligt mer. Att klämma in solenergi på ”något eller några fåtal” hektar av sämre produktionskaraktär kan nog funka på många gårdar. Men om anläggningar upp till säg fem hektar inte får uppföras på åkermark för att det alltid finns alternativ mark driver detta mot att de verkligt stora solparkerna blir på jordbruksmark, för där blir det i stället svårt att hitta just alternativ mark.

Det är lätt att se en utveckling som driver solenergin i samma riktning som vindkraften. Från att ha varit något som var ett bra komplement till gårdens övriga verksamhet, och kanske del i ett generationsskifte, till att det i dag nästan uteslutande är stora, internationella aktörer som gör stor påverkan på en hel bygd. Där LRFs medlemmar inte sällan är de som påverkas negativt.

Jag har sagt det förr, men om inte LRF som organisation ”bevakar” solenergifrågan kan den spåra ur och gå samma väg som vindkraften. Det vore olyckligt på flera sätt.

Peter Borring, lantbrukare, Skänninge