ngen vill ha ett förbud mot sommarbete för nötkreatur. Vad vi som verkat för en förändring vill åstadkomma är att bryta dödläget, och ge mjölkbönder större möjlighet att påverka sin situation, skriver Pelle Karlander.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Barbro Winge är bekymrad över LRFs stämmobeslut att arbeta för en förändring av djurskyddslagstiftningen. Hon anger sina personliga erfarenheter som bevis för att mjölkkor måste ut och beta på sommaren.
Jag hade önskat att vi lantbrukare som kollektiv skulle lämna denna typ av debatt, lyfta blicken och se de stora sammanhangen. Det är en alltför vanlig typ av argumentation Barbro Winge använder, att om någonting fungerar hemma så ska det fungera överallt och gör det inte det så är det alla andra som har fel.
Barbro Winge lyfter författaren Astrid Lindgrens engagemang för djurvälfärd som bakgrunden till att Betesförordningen infördes. Dåvarande statsminister Ingvar Carlsson ville ge Astrid Lindgren en fin födelsedagspresent - och stelopererade en hel bransch. Astrid Lindgren såg det tidiga 1900-talets småländska lantbruk som den gyllene standarden för djurvälfärd och vurmade inte bara för sommarbete, utan även för kornas rätt att behålla sina horn, och att få bli betäckta av en tjur. Vill Barbro Winge införliva även dessa krav i dagens djurskyddslagstiftning?
De som vill hålla fast vid en oförändrad betesförordning måste förstå att ingen vill ha ett förbud mot sommarbete för nötkreatur. Vad vi som verkat för en förändring vill åstadkomma är att bryta dödläget för mjölkproduktionen, och ge dagens och morgondagens mjölkbönder större möjlighet att påverka sin situation. Själv applåderar jag stämmobeslutet. Detta har jag väntat länge på.
Pelle Karlander, ordförande Hånger-Dannäs LRF
