De små vattenkraftverken behövs
Christer Borg och Älvräddarna borde ge sig ut i landsbygden och studera de verkliga förhållandena innan de propagerar för utrivning av dammar, skriver Stödföreningen för småskalig vattenkraft.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Svar på debattartikeln "Kraftverksdammarna gör nytta för fisken".
Vi har idag elbrist. De små vattenkraftstationerna är 1900 stycken till antalet och ger strax under 5 TWh (fem miljarder kilowattimmar). Fördelen med de mindre är just deras decentraliserade placeringar och den energieffektivisering dessa därför bidrar med genom inmatning på det lokala elnätet.
Under vissa förhållanden kan en enda liten kraftstation vara oersättlig ur beredskapssyfte för att i viss mån upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Christer Borg och Älvräddarna beaktar inte beredskapen.
Att påstå att de mindre kraftstationerna endast förser ”det egna hushållets behov” visar på dålig kunskap om stationernas verkliga nytta.
Påståendet att vattenkraften vill ”slippa” en miljöanpassning är fullständigt taget ur luften. Problemet ligger i att det i Sverige skapats regler, föreskrifter och så kallade vägledningar som går så långt utöver EU-lagstiftningen att ramvattendirektivet inte går att känna igen. Detta har lett till att fokus från myndigheternas sida läggs på helt andra och ovidkommande saker än det omprövningarna var avsedda för.
Vattenkraften har sett fram emot att miljöanpassa sina anläggningar. Men energin måste läggas på till exempel långtgående historiska utredningar om tidigare verksamheter istället för att fokusera på en rimlig miljöanpassning tillsammans med fortsatt elproduktion.
Enligt svensk lagstiftning gäller urminnes hävd vilket sedan tidigare följt med till gamla Vattenlagen, nya Vattenlagen och sedan 2019 även Miljöbalken. Således är det helt möjligt med omprövning av anläggningar både med och utan skriftliga tillstånd. De senare bör anses ha tillstånd genom ett konkludent handlande från svenska statens sida.
Christer Borg blandar äpplen och päron när han pratar om att dammar rivs ut på ”frivillig” väg. Givetvis kan en dammbyggnad som man inte har nytta av rivas ut, men detta är något helt annat än att man ser sig tvingad till det på grund av yttre omständigheter.
Utrivning av en damm kan självklart kallas ”frivillig” eftersom man först tvingas bevisa sin rätt till sin egendom och verksamhet för att sedan mötas av så omfattande och grundlösa miljökrav att kostnaderna blir omöjliga, trots att fonden betalar 85 procent. Återstår endast att riva ut. Vad man inte tagit i beaktande är följderna för kulturmiljön. En utrivning kan leda kostnader på flera miljoner kronor för en arkeologisk utgrävning. Av detta betalar fonden av förklarliga skäl ingenting eftersom avsikten med den nya lagstiftningen och omprövningarna var att skapa moderna miljövillkor för naturmiljön.
Så som utrivningar i stort sett vid varje tillfälle gått till finns ingen som helst kulturhistorisk läsbarhet kvar. Borgs påstående om att domstolen ”aldrig” får säga nej till en utrivning är direkt felaktigt. Just kulturmiljön kan hindra ett sådant tillstånd.
Under språngskiktet är det alltid +4 grader. Därför kan fiskarna reglera sin temperatur genom att ömsom gå ner på djupet och ömsom upp till ytan. Utrivning av dammar leder till grunt vatten med många stenar där solens strålar under sommartid kan komma ner till botten och värma vattnet extremt lätt.
Borg blandar sedan ihop enskild äganderätt, Älvräddarnas inställning, det allmännas intressen och domstolarnas inställning i en soppa som han kallar fakta. Med de vinklingar som han applicerar på de olika intressena avses inget annat än att svartmåla ägarna av vattenkraftstationer i allmänhet och de små i synnerhet.
Borgs negativa inställning till den enskilda äganderätten lyser tydligt igenom då det helt frankt påstås att den som äger något anser att den enskilda äganderätten är det viktigaste, att det enda som ska värnas är kulturmiljön och att detta ska värnas på bekostnad av naturmiljön. Någon grund för detta anges inte. Lika grundlöst är påståendet om att dammar som tas bort inte orsakar torka. Inte minst i Bergslagen finns ett otal bevis på att utrivna dammbyggnader orsakat torra vattendrag med påföljande död för bland annat den rödlistade flodpärlmusslan.
Borg borde ge sig ut i landsbygden och studera de verkliga förhållandena, lyssna efter den verkliga inställningen till miljön och ta reda på varför elberedskapen är så viktig, även för människor utanför storstan, istället för att skapa konflikter baserade på egenkonstruerade regler.
Ragnhild Ahrel,
för Stödföreningen för småskalig vattenkraft