Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 8 november

Teknokrati utan teknikoptimism

Numera finns den starkaste motsättningen mellan dem som i möjligaste mån vill leva sina liv efter eget huvud och dem som betraktar samhället som ett politiskt projekt, skriver Lars Anders Johansson.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Lars Anders Johansson, författare och journalist.
Lars Anders Johansson, författare och journalist. FOTO: TT

Är du ett mål eller ett medel? Den största klyftan löper inte längre mellan stad och land. Inte heller går den mellan höger och vänster i traditionell bemärkelse. Numera finns den starkaste motsättningen mellan dem som i möjligaste mån vill leva sina liv efter eget huvud med egna drömmar och målsättningar, och dem som betraktar samhället som ett politiskt projekt, där medborgarna antingen utgör kuggar eller grus i maskineriet.

Det senare synsättet påminner om den teknokratiska rörelsen, som växte fram på 1930-talet i USA och som menade att experter i form av vetenskapsmän och ingenjörer skulle fatta de avgörande besluten, snarare än folkets valda företrädare. Folket förstod nämligen inte sitt eget bästa.

Det finns dock några avgörande skillnader mellan dagens och dåtidens teknokrater. Medan dåtidens förespråkare av expertstyre öppet förklarade sig vara motståndare mot demokrati framställer sig dagens teknokrater som de sanna demokraterna, vars åsikter är objektivt sanna, eftersom de vilar på påstått vetenskaplig grund. Men vetenskapen ger inga svar på moraliska spörsmål och andra typer av målkonflikter som politiska beslutsfattare ställs inför.

En annan grundläggande skillnad mellan teknokrater då och nu är att dagens teknokrater tycks ha förlorat tron på teknikens undergörande verkan. Trots att teknikutvecklingen i form av elektrifiering och autonoma fordon talar till bilismens fördel förespråkar teknokraterna i regel kollektiva trafiklösningar. Trots att teknikutvecklingen och klimatfrågan talar för kärnkraften förespråkar de nya teknokraterna den osäkra och utrymmeskrävande vindkraften.

Teknokrati utan teknikoptimism blir den värsta av två världar. Det enda som återstår är kraven på underkastelse. Trots att människor föredrar att köra egen bil ska de tvingas in i kollektiva transportmedel som sannolikt kommer att upplevas som daterade inom något decennium. Trots att människor i regel föredrar att bo i småhus driver teknokratiska beslutsfattare på för att det ska byggas en större andel flerfamiljshus.

Så fortsätter det på område efter område. Människors autonomi och egenmakt kringskärs, äganderätten undergrävs och beslutsfattandet centraliseras. De slagord som används för att motivera projektet varierar från tid till annan, men tendensen är densamma: bakom horisonten finns ett mål, som endast kan uppnås genom kollektivistiska lösningar.

Den som inte lockas av teknokraternas kollektivistiska visioner har goda skäl att reagera varje gång äganderätten hotas eller beslutsfattandet centraliseras. I dag kanske det sker på någon annans område, i morgon på ditt eget. Den som föredrar en framtid där såväl politiken som tekniken är medel och inte mål har goda skäl att vara grus i maskineriet.

Lars Anders Johansson, författare och journalist

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen