Det finns plats för både små och stora gårdar
Att ställa stort mot smått och effektivisering mot hållbarhet är inte rätt väg framåt. Det bör finnas små, mellanstora och stora gårdar som komplement till varandra, skriver Elisabeth Hidén.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Antalet äldre ökar snabbare än vad personer i arbetsför ålder gör. För att behålla personaltätheten inom äldrevården måste drygt hälften av framtida arbetskraft välja att arbeta inom äldreomsorgen. Samtidigt behöver näringslivet 70 procent av arbetskraften till batterifabriker och liknande och 64 procent behövs i försvaret. Mer personal behövs även till polisen, skolan och lantbruket. Det krävs ingen större kunskap i matematik för att förstå att kalkylen inte går ihop.
Det gröna näringslivet har gjort enorma framsteg. Från lie och spade till traktorer och stora plogar. 1850 jobbade 90 procent av den arbetsföra befolkningen i lantbruket och det tog 150 timmar att producera 700 kilo spannmål per hektar och en ko mjölkade 800 kilo per år. I dag tar det fyra timmar att producera 7 000 kilo på samma areal och korna mjölkar 9 000 kilo om året. Endast 2 procent arbetar inom lantbruket.
Samtidigt pågår diskussioner om storleksrationaliseringen av gårdar där EUs gemensamma jordbrukspolitik har ett omfördelningsstöd för att särskilt stötta små lantbruk med social hållbarhet som motivering. Att från myndighetshåll motarbeta en rationalisering som leder till ökad effektivitet när arbetskraft är en av hela samhällets utmaningar känns bakvänt. Dessutom har frågan om livsmedelstrygghet hamnat i fokus, vilket inte heller tros gynnas av omfördelningsstödet.
Är en liten gård nödvändigtvis en bättre och attraktivare arbetsplats? Ökar den intresset för näringen och gynnar innovation? Självklart är det lättare att kunna köpa en liten gård och börja produktionen smått för att sedan växa, och visst är det svårt för små gårdar att konkurrera mot de större grannarna men är det vad som kommer attrahera folk till vår näring i framtiden? Det vi bör göra är kanske att satsa på mer teknik, innovation, förenklingar och att hitta social hållbarhet med modernare och säkrare arbetsplatser? Finns det bättre sätt att fördela EU-ersättningarna på?
Hela landet ska leva och unga måste få möjlighet att komma in i lantbruket. Yrkets attraktionskraft måste stärkas, särskilt med tanke på konkurrensen om arbetskraften. Nya affärsmodeller och kanske även nya finansieringsmodeller måste komma på plats samtidigt som politikerna behöver ta långsiktiga beslut som gör att man vågar investera och satsa. Men att ställa stort mot smått och effektivisering mot hållbarhet är tyvärr inte rätt väg. Det bör finnas små, mellanstora och stora gårdar som komplement till varandra, inte i kontrast till varandra, och jag är övertygad om att det finns plats för alla på marknaden.
Elisabeth Hidén, ordförande, LRF Ungdomen