Flera rödlistade och hotade arter är av allt att döma konkurrenssvaga vid själva etableringstillfället, och kan kräva mycket speciella omständigheter för att lyckas, skriver Skogsstyrelsens enhetschef i ett debattsvar.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Vår skogsnatur och rödlistade arters uppträdande är komplexa frågor, och det ska erkännas att vi i nuläget inte känner till alla detaljer om arternas livscykler och miljökrav. Fortfarande finns här ett stort forskningsbehov.
I myndighetens ofta korta och begränsade informationstexter om olika arter tvingas vi lyfta fram ett huvudmönster i deras uppträdande. Bertil Lundahl, som tidigare jobbade på Skogsstyrelsen, har helt rätt i det han skriver om speciella undantag från den normala bilden. Däremot nämner han inte att Skogsstyrelsens ekolog Johan Nitare i flera olika sammanhang redovisat och försökt ge förklaringar till dessa sällsynta och avvikande uppträdanden hos rödlistade arter.
Vad det handlar om är arternas förmåga till nyetablering, något vi känner dåligt till. Flera rödlistade och hotade arter är av allt att döma konkurrenssvaga vid själva etableringstillfället, och kan kräva mycket speciella omständigheter för att lyckas. De kan behöva vara ”först på plats” med frön eller sporer utan konkurrens från allmänna arter för att lyckas. Då kan övergivna gruvschakt, grustag, landvinningsmark efter sjösänkningar eller konstgjorda öar med uppgrävt kalkslam ge just sådana optimala förhållanden för nyetablering.
När etableringen väl lyckats kan många av dessa rödlistade arter av allt att döma bli mycket gamla som vegetativa kloner på sina växtplatser, det vill säga uppträda i sådan gammal kontinuitetsskog där vi idag oftast finner arterna. Här kan arterna ha etablerats för mycket länge sedan, kanske till och med i förhistorisk tid.
Dessa teorier och försök till förklaringar har tydligt redovisats av Johan Nitare i de skrifter som Lundahl refererar till.
Dan Rydberg,
enhetschef skogsenheten, Skogsstyrelsen
