Det spridda ägandet har många fördelar
En generell erfarenhet från hela världen och alla olika sektorer är att det som inte har någon tydlig ägare inte värdesätts och därför sköts sämre, skriver Knut Persson apropå svenskt skogsägande.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det är en oerhörd styrka för Sverige att drygt 300 000 enskilda skogsägare äger ungefär hälften av skogen. Det spridda ägandet gör att det finns många beslutsfattare och att det närmast automatiskt blir stor mångfald.
I stora delar av världen äger staten i princip all skog. Det gäller Centralasien, Ryssland och Afrika. I det stora skogslandet Kanada är 93 procent av skogen statligt ägt. Privat ägande är mer vanligt i Europa, men de nordiska länderna utmärker sig. Det vi brukar kalla familjeskogsbruk sköter 60 procent av de finska, 70 procent av de norska och alltså ungefär 50 procent av de svenska skogarna.
Det spridda ägandet har många fördelar. En generell erfarenhet från hela världen och alla olika sektorer är att det som inte har någon tydlig ägare inte värdesätts och därför sköts sämre. Ett välorganiserat land som Sverige skulle naturligtvis kunna ha ett regelverk som gjorde att grundläggande skogsskötselåtgärder genomfördes. Men engagemanget skulle bli mindre och olika byråkratiska hinder skulle kunna sätta käppar i hjulet.
När Skogsstyrelsen för några år sedan undersökte hur staten sköter skog som skyddats blev resultatet att man inte alls klarade sina åtaganden. Typiska åtgärder som privata skogsägare tidigare gjort utan statlig inblandning och på det sättet skapat stora naturvärden gjordes inte längre. Det gäller till exempel röjning. Problemet var att staten inte satte av tillräckligt med pengar i budgeten.
Under 1900-talet hade vi under en period lagar och regler som i detalj styrde hur skogen skulle skötas. En del egensinniga skogsägare vägrade följa likriktningen och hamnade ofta i klammeri med myndigheterna. Ett tag skulle det till exempel inte finnas lövträd i skogen. Men de som stod på sig kunde i många fall efter flera decennier konstatera att de hade rätt och att skogen blivit mer varierad och ofta mer värdefull både som produktionsskog och för rekreation. Att det finns många som fattar beslut om sin skog gör helheten bättre.
En annan viktig aspekt av det spridda ägandet är att vinsterna som skogen ger hamnar lokalt i bygden där skogen finns. Om staten ägt all skog hade vinsten hamnat i statens budget och inte alls stärkt den lokala ekonomin. Vinsten av bolagsägd skog hamnar hos aktieägare, ofta i städer runt om i världen.
Det går att jämföra med vindkraft som också i grunden utnyttjar det som naturen ger på stora ytor. Här är lokalt ägande ovanligt och vinsterna försvinner helt från bygden där vindkraften står. Det är kanske inte så konstigt att det ofta finns ett lokalt motstånd när de som bor i området helt får del av nackdelarna och inte alls av vinsterna.