Ett nytt år och ett nytt liv

Det är liv, död och dagliga rutiner, men alltid någon oväntad händelse. Det är hårda vindar och snö som blåser in under kragen, men också sol som värmer kinden. Nyfikenhet från andra och mängder av okunskap. Mjölkleveranser som vid årets slut förhoppningsvis ska ha täckt 13 000 svenskars årskonsumtion av färskmjölk. Det är ett nytt år och ett nytt liv.

1 januari blev vi ett av Sveriges 2795 mjölkföretag. Ett antal som stadigt gått ner de senaste 40 åren. Bara under förra året var minskningen 5,4 procent.

För oss började det försommaren 2022 när vi fick besked om att arrendatorn ville säga upp arrendet. Ganska snabbt landade vi i att vi skulle ta vid själva. Sen dess har det varit en resa att hitta vår väg framåt och hur vi vill driva företaget. 

Så, vilka insikter har jag landat i under min första månad som mjölkföretagare? Det finns mycket kunskap, men mycket ligger i stuprör. Det skulle vara till stor nytta för näringen att jobba bredare tillsammans. Inte minst när det kommer till investeringar. En idé för att koppla ihop teori med praktik skulle kunna vara att låta lantbruksföretag söka de stöd som finns i Cap för ”ökad kompetensutveckling”. I dag får endast rådgivningsorganisationer ta del av medlen.

Klimat- och miljörådgivning subventioneras genom till exempel Greppa Näringen. Jag ser dock att en bredare rådgivning också skulle ha en positiv effekt. Mer tid och pengar möjliggör nya klimatsmarta investeringar och effektiviserat arbete på gårdsnivå, bättre arbetsmiljö, attraktivare arbetsplats, bättre ekonomisk riskhantering, färre gårdar som lägger ner och mer svensk mat.

Nyheter om sänkt mjölkpris rör mig för första gången personligen. Jag såg häromdagen att ett av de marknadsledande företagen sänker ytterligare 30 öre. Vad gör det på sista raden för oss? Ungefär detsamma som kostnaden för en anställd. För Sveriges mjölkbönder gör det totalt 220 miljoner kronor. 

En mjölkgård måste följa 450 olika regler – en ökning med 120 procent sedan 1996. Det kostar mycket i både tid och pengar. 

Det som känts mest värdefullt för mig hittills har varit att omge mig med människor som förstår hur vi tänker, men också vågar ifrågasätta. Jag tror inte målet med att driva företag är att kunna allt själv, utan snarare att bygga ett starkt lag.

Livet vi bytt bort var något helt annat än det vi har i dag. Mer bekvämt med arbete måndag till fredag och flera veckors semester. Men jag vill inte byta tillbaka. Det är ändå något alldeles särskilt att sitta i fikarummet klockan nio och tillsammans planera resten av dagen. Nya dagar med liv, död, rutiner och oväntade händelser.

Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen