Odlat kött innebär inte en mer hållbar produktion
Frågan är om labbodlat kött verkligen är en mer lättillgänglig, etisk och hållbar produktion, skriver Elisabeth Hidén.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
En av de tre största aktörerna inom svensk dagligvaruhandel ska tillsammans med ett scale up-bolag undersöka intresset för att odla kött. Produkten tillverkas genom att muskelceller från djur växer i en cellodling. Det handlar inte om en svensk bönbiff eller något annat vegetariskt som lantbruket kan bidra med, utan en laboratorieodlad köttbit.
I dagsläget är det inte möjligt att sälja odlat kött i Europa eftersom det först måste godkännas inom ramen för lagen om ”novel food” (nya livsmedel på svenska). I Singapore är det redan tillåtet att sälja laboratorieodlat kött som livsmedel, i Nederländerna är det tillåtet för provsmakning. Den nederländska staten har satsat 720 miljoner kronor på ett forsknings- och utvecklingsprogram för odlat kött, med löfte om att skjuta till ytterligare drygt 3 miljarder kronor.
Även om odlat kött kräver mindre markyta, vatten och släpper ut mindre växthusgaser, så kräver produktionen stora mängder energi. Ur ett beredskapsperspektiv, vad händer om Sverige blir invaderat och strömmen går? Labbodlingen är en sårbarare produktion och lättare att slå ut än vår svenska animalieproduktion, som även under extrema förhållanden klarar sig ganska bra på vad naturen har att erbjuda. Även om odlat kött idag är dyrare än vanligt kött, så är målet för dessa företag att det ska bli billigare. Ska vi vara realistiska så kan vi nog inte tro att odlat kött, om det nu slår igenom på marknaden, endast kommer bli ett komplement till riktigt kött. De traditionella lantbruken konkurreras ut och läggs ned, beredskapen på åker och i stallar kommer att försvinna. Det finns en anledning att boskap heter ”livestock” på engelska.
Långt ifrån alla har möjlighet att köpa eller bruka en lantbruksfastighet i dag. Men ännu färre har tillgång till ett bioteknologibolag. Det handlar om en dyr teknik och ett exklusivt ägande. Den makten som idag ligger hos landets 50 000 jordbruksföretag kommer att flyttas till ett fåtal bioteknologibolag. Vad händer om vi hamnar i en situation där utländska bolag äger köttfabrikerna och stänger ner när en konflikt uppstår? Något som blir tydligt i dessa tider av krig, i Ukraina såväl som konflikten mellan Israel och Palestina, är hur mat används som krigsföring.
Slutligen, hur mäter vi hållbarhet? Vad är värdet för ett öppet landskap och en biologisk mångfald. Vad är värdet för att nyttja fotosyntesen och kunna producera gödsel. Hur mycket betyder en levande landsbygd, med tradition och passion för att producera livsmedel. Frågan är om labbodlat kött verkligen är en mer lättillgänglig, etisk och hållbar produktion.
Elisabeth Hidén , ordförande LRF Ungdomen