Förlustföretag överlever inte – jordbruk är inget undantag

Sverige behöver en livsmedelsberedskap och långsiktiga åtgärder för att säkerställa odling, djurhållning samt försörjning av växtnäring och drivmedel. Kortsiktiga och tillfälliga åtgärder fungerar inte, skriver Sveriges mjölkbönder tillsammans med Småföretagarnas riksförbund.

Jordbruket har många fler roller i vårt samhälle än att bara vara matproducent.
Jordbruket har många fler roller i vårt samhälle än att bara vara matproducent. FOTO: MATILDA BERG

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Jordbruket möter växande kostnader kopplade till energi, bränsle och insatsvaror, både som en följd av inhemska förhållanden och av den internationella situationen.

Jordbruket har många roller i vårt samhälle, som miljöaktör, del av vårt kulturarv och historia, vårdare av landskapet, matproducent, aktör inom viltfrågor, djurskydd, osv. Här vill vi främst peka de ekonomiska aspekterna. Småföretagarnas Riksförbund representerar dryga 30 000 småföretag och har även medlemmar inom jordbruket. Förbundet engagerar sig därför tillsammans med föreningen Sveriges Mjölkbönder i jordbrukets företagsekonomiska frågor.

Vid sidan av de dagsaktuella problemen finns en allvarligare, underliggande mera långsiktig problematik. Några exempel:

Våra politiker och myndigheter utsätter jordbruket för växande formella krav kopplade till bland annat miljö och djurhållning samtidigt som motsvarande regler ofta inte finns i andra liknande länder. Sverige har höga ambitioner och krav på god djuromsorg men lantbruket ges inte möjlighet till den lönsamhet som krävs för att upprätthålla detta. Svenska myndigheter och organisationer ställer heller inte krav på motsvarande svensk djurskyddslag vid offentligt upphandling. Vi vet även att svenskt nötkött har 25 procent lägre klimatpåverkan än genomsnittet i Europa.

Samtidigt bestäms jordbrukets intäkter i hög grad på en internationell marknad. Ett uppenbart faktum är att jordbrukets kunder inte är beredda betala för det som politiken bestämt, inte ens vid svensk offentlig upphandling. Ekvationen med stigande kostnader som inte matchas av stigande intäkter är därför ohållbar. De svenska bönderna får själva betala för ”den svenska modellen” och inte konsumenterna.

Följden blir utslagning av jordbruk med ytterligare sänkt egenförsörjning och mindre närodlat och att jordarna inte utnyttjas för livsmedelsproduktion. Kriget i Ukraina har medfört en ökad insikt om jordbrukets betydelse för landets självförsörjningsgrad av livsmedel. Det är hög tid att bryta avvecklingen av landets självförsörjningsförmåga.

Svenska bönder verkar således på en europeisk marknad men styrs av konkurrenshämmande svenska regler. För att mildra dessa effekter och bibehålla svensk mat på borden, får bönderna ersättningar i olika former då deras ekonomi inte går ihop, staten vill trots allt ha kvar bönderna även om det är lite halvhjärtat.

Dessa långsiktiga frågor löses inte i ett nafs. Det handlar om graden av reglering av jordbruket, nationellt och inom EU. Komplexiteten måste minska i de regelverk som styr jordbruket. Mera av generella skatte- och miljöregler och mindre av ”riktade satsningar och paket”. Lagar, reglar och beskattning ska fungera ihop med ett livskraft jordbruk.

Det finns goda exempel i vår omvärld, som Nya Zeeland, som i dag bedriver ett lönsamt jordbruk helt utan stöd. Efter avveckling av olika prisstöd har jordbrukssektorn anpassat produktionen efter det som efterfrågas på olika globala marknader. Sverige kan inte kopiera detta men exemplet visar på att det går att reformera en bransch.

I det kortare perspektivet utgör redan det som hänt i form av pris-, skatte- och kostnadshöjningar allvarliga hot många jordbruksföretags överlevnad i Sverige. Kostnader som inte kan avvaras för drivmedel, gödsel, utsäde, plast till rundbalar och inte minst el, har tagit bort de sista kronorna i en eventuell marginal för dessa företagare.

Det senaste paketet från Centern och regeringen är givetvis positivt, möjligen finns en potentiell samsyn mellan regering och opposition om ytterligare satsningar. Mera behövs dock varför våra tidigare framförda förslag om sänkta el- och bränsleskatter brådskar:

Halvera elskatten från 36 öre per kilowattimme till 18 öre per kilowattimme.

Sänk reduktionsplikten till EUs minimikrav för inblandning av biobränslen eftersom dessa kan vara upp till tre gånger dyrare och inte nödvändigtvis från en hållbar produktion.

Tyvärr kan det bli värre, det finns länder och regioner som är starkt beroende av energi och vete från Ryssland och Ukraina. Via dessa kan det uppstå brist på växtnäring, komponentbrister och brist på drivmedel.

Därför behöver vi beredskap. Åtgärder för att säkerställa odling, djurhållning, försörjning av växtnäring och drivmedel måste vara kända i förväg inför kommande odlingssäsonger. Kortsiktiga och tillfälliga åtgärdsprogram fungerar inte.

Sten Lindgren, förbundssekreterare, Småföretagarnas Riksförbund

Stefan Gård, ordförande, Sveriges Mjölkbönder

LÄS MER: Det vi inte sår kan vi inte heller skörda

LÄS MER: Höga bränsleskatter hotar jobb och företag