Förmågan att samarbeta blir avgörande
Det sägs att föreningslivet backar, men i skogen växer det så det knakar, skriver Kerstin Dafnäs.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Efter en månad full av sammankomster i skogsnäringen, avslutat med föreningen Spillkråkans 25-årsjubileum, ska jag försöka sammanfatta de intryck som virvlar runt i huvudet.
Ett genomgående tema har varit den oerhörda kraften när ett fåtal personer går samman i ett initiativ och fler människor sluter upp och krokar arm med varandra för att driva förändring. Ta till exempel Spillkråkans grundare som var med och firade årets jubileum och som en gång tog initiativet att bygga upp det kvinnliga nätverket. 25 år senare har föreningen fördubblat medlemsantalet på kort tid till över 700 medlemmar och har verksamhet runt om i Sverige.
Med på jubileet var systernätverk i Sverige och resten av Norden. 2017 tog norska "Kvinner i skogbruket" initiativ till ett nordiskt jämställdhetsprojekt. Svenska nätverk och medarbetare på isländska Skogsstyrelsen hakade på. Det isländska nätverket "Skógarkonur" bildades och ett gemensamt nordiskt samarbete grundades. Förra året krokade gruppen arm med kvinnor i finska Skogsvårdsföreningen Österbotten, som bildade nätverket "Skogsgläntan". Nu är siktet inställt på ett tredje gemensamt nordiskt möte 2024.
2019 tog sedan "Skogskvinnorna i Värmland" och "Grenverket i Blekinge" initiativ till det som blivit Samarbetsgruppen för kvinnor som äger skog, där sex svenska skogsnätverk för kvinnor samarbetar för att bli en gemensam röst i skogliga jämställdhets- och hållbarhetsfrågor.
I mars hade projektet Jämställdhet i skogsbranschen slutkonferens i Sundsvall. I projektet krokade hela skogssektorn i Region Västernorrland arm och ambitionen att fortsätta samverka var tydlig. Initiativtagarna till #slutavverkat och NYKS (Nätverket för yrkesverksamma kvinnor och icke-binära i skogsbranschen) berättade mycket gripande om vägen från de första anonyma vittnesmålen till deras framgångsrika verksamhet idag.
Det sägs att föreningslivet backar, men i skogen växer det så det knakar. Med de utmaningar skogssektorn och samhället står inför de kommande 25 åren tror jag förmågan att samarbeta kommer att vara avgörande, både i det lilla och i det stora. Speciellt viktigt är det för oss skogsägare, som behöver lösningar som fungerar praktiskt. HM Konungen sammanfattade det bra nyligen på Skogsindustriernas framtidsmöte: “Ja, det är olika roller skogen ska ha. Det finns många olika intressen att ta hänsyn till och det är svåra avvägningar som måste göras.”... “Tillsammans kan vi arbeta för att hitta lösningar på utmaningarna, med målet att produktion och natur kan samsas.”
Kerstin Dafnäs, skogsägare och ordförande i Spillkråkorna