Rapporten "Rikedomar runt rinnande vatten" från ett antal intresseorganisationer är det viktigaste underlaget för beslutet i Nordanstigs kommun om 70 mil fria vattenvägar. Men det finns allvarlig kritik mot kvalitén på innehållet.
Land Lantbruk har tidigare berättat om Nordanstigs kommun som enligt Stig Eng (C), kommunalråd på deltid och en av tre politiker i fiskevårdsgruppen, kan komma att satsa uppemot 100 miljoner kronor på fria vattenvägar i förhoppning om att locka sportfiskare.
Till grund för kommunens inriktning ligger en rapport från ett antal intresseorganisationer.
Det var inför Almedalsveckan 2015 som Naturskyddsföreningen, WWF, Älvräddarna och Sportfiskarna presenterade rapporten "Rikedomar runt rinnande vatten". Grundtanke var att lyfta fram de ekonomiska möjligheterna med fria vandringsvägar för fisk.
Det är ont om djuplodande svenska studier i ämnet utan rapporten refererar i stället till exempel från framför allt Europa men också från USA.
I rapporten listas 33 prioriterade vatten i Sverige som tillsammans bedöms ha en intäktspotential på 1,6 miljarder kronor per år. Bland dessa finns Harmångersån som enligt rapporten ska kunna generera 30 miljoner kronor.
Författaren Mats Jonsson har arbetat med fisketurism och besöksnäringar i över 20 år. Han säger att han tack vare sin erfarenhet som konsult har förmåga att göra kvalificerade bedömningar och att hans metodik är invävd i texterna.
– Uppskattningarna är inte tagna ur luften utan på många platser är intäkterna högre än så. Men det är inget som sker av sig självt, det är ingen lätt sak att utveckla näringarna, säger Mats Jonsson.
På frågan om hur han har kommit fram till de konkreta siffrorna svarar Mats Jonsson att han har relaterat till europeiska erfarenheter och sedan halverat de beräknade intäktstalen för att få en betryggande säkerhetsmarginal. Beräkningsmetoden framgår dock inte av rapporten.
Rapportens tillkomst var långt ifrån någon hemlighet och materialet cirkulerade under lång tid innan publicering. En som hade kritiska synpunkter på författarens metoder var professor Jesper Stage, nationalekonom med inriktning på vattenmiljö vid Luleå tekniska universitet.
Efter att ha sett utkastet skickade han sina synpunkter till både WWF och Sportfiskarna men utan att få några svar.
– Det finns två grundproblem: Rapporten räknar en del kostnader som intäkter och den säger inte heller var sifferunderlaget kommer från, säger Jesper Stage.
Han ifrågasätter till exempel sättet att räkna arbetstillfällen som skulle uppstå för bland annat anläggningsfirmor och hur mycket mer fisk som sportfiskarna egentligen skulle få att dela på. Enligt Jesper Stage kommer det också alltid till en punkt där mervärdet av en åtgärd blir ganska liten om ens någon.
– Folk gillar när man kan sätta siffror på saker och ting men denna rapport är en smula pinsam. Jag tror inte någon av de miljöekonomer som läste den var speciellt imponerad även om jag var den ende som gick ut offentligt.
Varken WWF eller Sportfiskarna kan så här fyra år senare minnas att Jesper Stage tog kontakt med dem.
– Det är ingen forskningsrapport och ska inte uppfattas som en sådan. Vi ville samla ihop befintliga fakta och göra lite beräkningar utifrån dem om än inte speciellt kvalificerade, säger Anders Karlsson, biträdande generalsekreterare i Sportfiskarna.
– Det är svårt att beskriva ett värde utan att i något avseende försöka sätta kronor och ören på det. Annars får läsaren svårt att ta det till sig, säger Anders Karlsson.
– Visst finns det en risk. Men det ligger också ett ansvar på den som ger sig på en satsning att tänka sig för och inte lova för mycket. Det är underlaget i det enskilda fallet som blir avgörande medan rapporten är ett referensmaterial.
