Hoten och trakasserierna mot bönder och andra djurägare fortsätter, men de allra flesta politiker är smärtsamt tysta. Varför? Passar vårt rop på hjälp inte in i bilden av bönder som klimatbovar, undrar Frida Holmgren.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Hot, skadegörelse och trakasserier har blivit en del av de svenska böndernas vardag och det är helt oacceptabelt. Denna terrorism har eskalerat snabbt de senaste åren och omfattar nu alla typer av djurverksamhet inom lantbruket och även ridskolor.
Enligt en undersökning av Landja Marknadsanalys känner var fjärde lantbruksföretagare oro över att utsättas för hot och trakasserier av militanta djurrättsaktivister. Men de allra flesta politiker är fortfarande smärtsamt tysta, varför?
Passar vårt rop på hjälp inte in i jakten på att framhålla oss bönder och våra djur som klimatbovar? Jag själv känner stor oro inför detta hot. Är det min gård och mina djur som blir offer för dessa så kallade aktivister nästa gång?
Dessa okunniga människor som inte gör annat än förstör för de djurvänner som faktiskt vill djuren väl, och som aldrig skulle komma på tanken att släppa ut djuren i kylan för att svälta eller skrämmas ihjäl.
All min lediga tid går till att ta hand om mina djur på bästa sätt. När andra ligger på stranden så är jag ute på åkrarna för att få in foder till vintern. När andra sitter framför brasan och värmer sig så är jag ute och fodrar och gör rent till mina djur.
365 dagar om året i regn, snökaos eller värmebölja ser jag till att djuren aldrig behöver frysa, bli för varma eller gå hungriga. Men enligt dessa människor så är det inget värt.
Det gör ont, för allt detta gör jag ju inte bara för djuren här och nu. Jag gör det även för att utan betesdjur hotas den biologiska mångfalden, och mina och dina barns framtid ser dyster ut. Sojabönor är tyvärr inga hejare på att bevara naturbeten och utan dessa betesängar inga bin och utan bin... Ja, jag tror ni alla vet vad som kommer hända då?
En kvadratmeter svensk naturbetesäng innehåller fler arter än en kvadratmeter brasiliansk regnskog. Jag står lika mycket på barrikaderna för att rädda regnskogarna som andra svenska konsumenter gör. Men jag undrar var konsumenternas kämpaglöd är när det gäller att rädda de svenska naturbetena? Hur kämpar de för att bevara dessa livsviktiga biotoper?
Den dagen vi bönder inte vågar och orkar längre tar vi ett stort kliv mot total klimatkatastrof. Så konsumenterna kan tycka vad de vill om oss, men för att de, vi och djuren ska ha en framtid så behövs vi bönder. Det är ett faktum som ingen har råd att blunda för.
Frida Holmgren (V),
Häst- och fårbonde, Söderbärke
