"Jag pratar gärna djuromsorg med Uppdrag Granskning"

Aktivisternas brott mot djurbönder är inte hörsägen. De är verklighet och ökar i antal. Det svarar LRF Ungdomens ordförande Elisabeth Hidén i en slutreplik till Uppdrag Granskning.

Jag pratar gärna djuromsorg med Uppdrag Gransknings redaktion, skriver Elisabeth Hidén.
Jag pratar gärna djuromsorg med Uppdrag Gransknings redaktion, skriver Elisabeth Hidén.

Slutreplik i debatten om Uppdrag Gransknings reportage Arlagården.

Länge tänkte jag att redaktionen på Uppdrag Granskning inte vill ta debatten om sändningen av djurrättsaktivisternas olagligt tagna filmer i programmet ”Arlagården”, för att det var publicistiskt känsligt. Jag hade fel. Svaret finns inte i deras debattreplik utan i den intervju som gjordes med programledaren Ali Fegan i Lantbrukspodden strax före jul. I den säger han:

”Vi har träffat väldigt många lantbrukare och jag har faktiskt ställt frågan vid varje tillfälle – 'Har du varit utsatt för det här (intrång på gården, min anmärkning) någon gång?' – och hittills har jag inte träffat en enda som har sagt 'Jo, jag har varit med om det här' men däremot är det många som säger att de har hört eller läst på sociala medier att det här förekommer.”

Brotten som bönderna utsätts för, och som dessutom ökar i omfattning, påstås alltså mest vara hörsägen. Det anser sig Uppdrag Granskning veta efter att ha pratat med några lantbrukare. Man kan verkligen hoppas att redaktionen inte ser på annan brottslighet med samma glasögon.

Men det slutar inte där. Även siffrorna som Göteborgs-Posten sammanställt om hot och hat mot Sveriges bönder, och som jag hänvisade till i min debattartikel, går tydligen att ifrågasätta. Ali Fegan säger också i Lantbrukspodden:

”Men det finns också ett problem med dom här siffrorna som presenteras där för det är ju inte domar, det är ju faktiskt inte personer som har lagförts för brott. För kunna prata om brott som faktiskt har skett så måste det ju trots allt ha fallit en dom.”

Jag pratar gärna god djuromsorg med er på Uppdrag Granskning årets alla dagar. Det gör nämligen bönderna redan. Varje dag genom varje beslut som tas på den egna gården.

Det är vi själva inom branschen som tar hand om varandra vid intrång eller sjukdom då ingen annan gör det, ett agerande som visar att det är vi som alltid har djurens väl i tankarna. De är oftast överst på dagordningen även i det arbete som sker lokalt och regionalt inom LRF. Men nu ville jag och många med mig veta anledningen till att ni valde att samarbeta med dömda djurrättsaktivister. Och svaret var enklare än vad jag först trodde. Ni anser inte att de utgör något större hot mot landets bönder. Tack för det klargörandet!

Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen

LÄS MER: ”Jag ser en annan bild av svensk djurhållning”

LÄS MER: "Intrånget gör mig heligt förbannad"