Jag vill inte vara med i Lantmännens B-lag
Jag har funderat på om det är dags att dela Lantmännen i två olika föreningar, där animaliedelen bara har syftet att lyfta svensk produktion ur kräftgången, skriver Johan Hilding.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Lantmännen är en kooperation med styrka. Men för mycket fokus läggs på spannmålsbönderna som verkar ingå i A-laget. Jag har varit på en del möten och lyft frågan. Styrelsen lovar guld och gröna skogar men det är bara tomma ord.
Visst har Lantmännen köpt upp HK Scan-aktier efter Sveriges Djurbönder, men det är bara snuspengar som lagts för att lyfta animalieproduktionen jämfört mot spannmålsidans etanolfabrik med mera.
Nu läste jag att det finns planer på att bygga en proteinfabrik. Frågan jag har gått och funderat på är om det är dags att dela upp Lantmännen i två olika föreningar, där animaliedelen bara har syftet att lyfta svensk produktion ur kräftgången.
Animaliesidan ska ha en lokal styrelse och en huvudstyrelse som bara jobbar med en fråga - att lyfta och förädla våra fina produkter. Vi får bara del av vinst från foder plus insatsvarorna. Men vi har tappat vinst från sista delen.
Vår nya förening ska få tillgång till foderfabriker och slakterier. Vi måste kunna lagra stora mängder spannmål som vi köper upp vid rätt tidpunkt för att kunna få bättre foderpris. Det är inte bara spannmål i foder, men det gäller samma princip för soja med mera.
Idag är det tvärtom, vi animalieproducenter som ska styras efter marknaden. I och med det senaste förslaget om en proteinfabrik ställer jag frågan: ser koncernstyrelsen inte någon framtid i svensk animalieproduktion?
Johan Hilding, Hånger