Inflation och ränteoro till trots verkar efterfrågan på skogens produkter inte minska. Med energibrist och höga elpriser har en nisch som funnits länge fått ett uppsving – vedförsäljningen, skriver Haidi Andersson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Temperaturen har slutligen krupit ner under nollan, brasan är tänd och årets första snö faller utanför fönstret. Det verkar som om även vi i södra Sverige ska får en vinter efter denna långa varma höst, en årstid och en vila som våra skogar och vår natur behöver så väl. Den snö som får ligga till våren fungerar ju som en vattenreservoar, lika viktig för växtligheten som för grundvattnet. Efter de senaste årens barkborreangrepp och förra årets mycket låga vattennivåer hoppas jag på snö som ligger kvar och bättre förhållanden för oss alla under kommande år.
Inflation och ränteoro till trots verkar efterfrågan på skogens produkter inte minska. Med energibrist och höga elpriser har en nisch som funnits länge fått ett uppsving – vedförsäljningen. Nu ska alla elda med ved för att sänka sina uppvärmningskostnader. Priserna har stigit till nivåer som får mig att undra om det verkligen kommer att löna sig för någon, utom möjligen dem som har direktverkande el, att installera en kamin och köpa ved till den.
Själv bytte jag till jordvärme för många år sedan, vilket jag tycker är något av det bästa jag gjort. Skälet var inte bara att jag såg all min lediga tid gå åt till att hugga, kapa och klyva ved till den årsförbrukning som krävdes. Det var ett återkommande tvång och rent ekonomiskt blev skillnaden inte så stor. De käcka visdomsorden att veden minsann värmer flera gånger hjälpte heller inte.
Efter renovering och nya braskaminer blev det dags att ta sig ut och hugga ved. Den gamla vedkapen drogs fram, ett par nya kilremmar och en slipad klinga senare är jag igång. Ja jag vet, det finns moderna vedmaskiner och det kan bli mycket enklare. Men något hände, det monotona arbetet och vinandet från sågklingan var rogivande och jag insåg att jag faktiskt gillade det. Kanske det beror på att jag gör något konstruktivt i en osäker tid eller helt enkelt att det är ett minne från min barndom.
För mig är det inte en ekonomisk fråga, snarare en tillfredsställelse och kanske en nödvändighet att kunna vara mer självförsörjande på det nödvändigaste, något som ligger nog i tiden lika mycket som årets julklapp. Det känns helt enkelt ganska bra att kunna odla, ha ett lager ved, en vedspis att laga mat på och en brunn jag kan hinka vatten ur.
Jag lägger på ett par vedträn till i kaminen och njuter av att se lågorna och känna värmen från brasan. I morgon ska jag titta ut julgranen.
Haidi Andersson, skogsägare, Växjö
