Kornas rätt till sommarbete
Riv inte upp beteskravet. Det är en idé som i slutändan ger dålig reklam för alla vanliga mjölkbönder och för svensk mjölk, varnar Barbro Winge.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
På LRFs riksförbundsstämma i höstas behandlades en motion där man föreslår att LRF ska arbeta för en ändring i lagen om utevistelse för de svenska korna. Att det ska bli lagligt att hålla korna inne, året om. Motionen gick igenom på stämman, och nu har det uppmärksammats i media i olika sammanhang. Även i en stor artikel i Land Lantbruk för en tid sedan.
Under många år har LRF och svenska bönder jobbat för att få kunderna att förstå värdet av den svenska maten, där vår stränga djurskyddslag innebär betydligt bättre villkor för djuren här än i andra länder. De senaste åren har fler och fler kunder börjat köpa svenska produkter med en blå-gul dekal, eftersom kunden ser värdet av det. Att djurens välfärd är ett viktigt argument för svenska kunder är inte nytt för någon.
Författaren Astrid Lindgrens engagemang fick till en betydande förändring av den svenska djurskyddslagen på 1980-talet. Många gårdar har börjat med kosläpp, och som alla vet är det väldigt populärt och har fått stor och positiv uppmärksamhet. En bra reklam för den mat som korna bidrar med. Och folk från städerna kan komma ut och se kornas välmående när de får komma ut från stallarna. Arlas reklam med kor i gröna beteshagar påverkar konsumenters insikt om värdet att köpa svenskt.
Djurskyddslagen i Sverige framhålls när vi i olika sammanhang förespråkar värdet av svensk mjölk. Ett sådant förslag som att korna ska kunna hållas inne hela året, är därför inte rimligt att driva. Det kan bli ett rejält bakslag för trovärdigheten för svenska produkter bland konsumenterna.
När en del gårdar bygger om eller bygger nya djurstallar vet de att vi har en djurlagstiftning som innebär att korna ska ut på sommarhalvåret. Lagen är framtagen för djurens bästa. Då måste man anpassa sin verksamhet till den. Man bygger inte sina mjölkstallar med bara skog eller tätorter runtom – utan man har stora åkrar och betesmarker inpå knutarna. Det finns bra flyttbara stängselsystem för att utnyttja betet på bästa sätt, och dessutom är det inte gratis att skörda vallen 2-3 gånger, plasta in den i rundbalar eller lägga i plansilo. Och att sedan transportera hem allt grovfoder under den tid som korna kan hämta en del av grovfodret själva och samtidigt få möjlighet att röra sig fritt ute.
Jag har själv jobbat med mjölkkor i hela mitt liv och har sett hur det fungerar i både små och stora besättningar. För ett antal år sedan jobbade jag på en stor gård med 280 mjölkande kor (uppbundet med båsgrindar) och där fick alla kor gå ut och hämta sitt grovfoder själva, både dag och natt under perioden maj till och med september. De fick kraftfoder när de togs in för mjölkning, och det fungerade bra. Det tog inte särskilt lång tid att hämta hem korna och ta in dem för mjölkning.
Under tre år var jag anställd som ensamskötare till 80 kor på en gård med uppbundna djur, som bara togs in för mjölkning på sommarhalvåret. Min duktiga och lydiga schäfer vallade smidigt hem korna. Jag har i många år också jobbat som avbytare, både med uppbundet och i lösdrift, och alla har släppt ut sina kor.
Nu tycks det vara mjölkbönder med robotmjölkning som ifrågasätter kornas utevistelse. Men det finns ekogårdar med robotar, och där ordnar man så att det fungerar trots att korna vistas ute. De flesta mjölkgårdar idag har bra rutiner för korna och deras sommarbete. Låt inte en mindre grupp få gehör för en idé som i slutändan ger dålig reklam för alla vanliga mjölkbönder och för svensk mjölk.
Barbro Winge, Åseda