Vi anser att Svenska kraftnätoch kraftbolagen på ett tidigt stadium i dessa stora kraftledningsprojekt ska initiera en dialog med berörda. I denna dialog ska alla aktuella parter mötas och försöka hitta lösningar på överföringen av elektrisk energi, skriver bland andra LRF.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Svenska Kraftnäts generaldirektör Lotta Medelius-Bredhe argumenterar i sitt debattsvar i Land Lantbruk nr 49 för att det är lätt att anlägga nya stationer på ett växelspänningsnät. Enligt henne går det enkelt att koppla in nya uttag på befintliga ledningar, men det går också att koppla in uttag på den nya tekniken som används för markförlagda kablar.
Påståendet att intrånget från en stolpe endast får marginell påverkan för jordbruket stämmer inte. Det vet alla som någon gång suttit i en traktor med en stor harv efter sig.
Den ersatta bredden för området för en typisk 400 kilovolts kraftledning är cirka 50 meter, men underhållspersonal går in och hugger ned kantträd utanför området. På grund av det höga elektromagnetiska fältet går det heller inte att bygga boningshus inom 100 meter från kraftledningen. Svenska kraftnät ersätter följaktligen kraftledningsgatans 50 meter, men tar samtidigt i anspråk en bredd om cirka 250 meter.
Inte heller stämmer det att Svenska kraftnät har särskilda möten med LRF och dess medlemmar utöver de sedvanliga samråden. LRF Västra Götaland och Halland har försökt ett flertal gånger. Svenska Kraftnät anlitar konsulter som lovar markägare ersättning för att de ska acceptera intrång, men att få till möten med ansvariga projektledare är omöjligt. Konsulternas löften hålls sedan inte av Svenska kraftnät. Vad gäller ersättningen kan nämnas att en medlem i LRF Halland ska få sitt hus inlöst av Svenska kraftnät för en kraftledning. Men ersättningen är mycket låg, eftersom hus på landsbygden har ett lågt pris. Ersättningen räcker inte till ett nytt hus en bit från kraftledningen på bondens mark. Om huset istället hade brunnit ned hade försäkringsbolaget ersatt det med ett likvärdigt. Men så resonerar inte Svenska kraftnät.
En stor del av den nytillkommande producerade elenergin från främst vindkraft exporteras för närvarande. I storleksordningen all producerad elenergi från vindkraftverk på årsbasis exporteras. De nya kraftledningarna som planeras är därför främst avsedda för kraftindustrins exportbehov de närmaste åren. Elledningarna byggs alltså i vinstsyfte för att sälja elenergi på en exportmarknad.
I Danmark byggs alla lokal- och regionalelnät med markkablar. Hade danska regler gällt här i Sverige hade alla medlemsföretag i Energiföretagen byggt nya elledningar med markkablar och konverterat gamla luftledningar.
LRF och skogsägarföreningarna vill betona den enskildes rätt till sin egendom. Den som vill göra intrång måste erbjuda rimliga alternativ som tillmötesgår vårt krav på ersättning vid försämrad möjlighet till markanvändning för de gröna näringarnas behov. Hade äganderätten och expropriationslagen fungerat bra skulle det knappast varit möjligt att bygga luftledningar som drabbar så många enskilda markägare. Processen skulle ha blivit både kostsam och tidskrävande och lätt motiverat byggnation av markledningar.
Vi anser därför att Svenska kraftnät och kraftbolagen istället på ett tidigt stadium i dessa stora kraftledningsprojekt ska initiera en dialog med berörda. I denna dialog ska alla aktuella parter; Svenska kraftnät, kraftbolag, tillståndsmyndigheter, länsstyrelser, kommuner, fastighetsägare och deras organisationer mötas och försöka hitta lösningar på överföringen av elektrisk energi.
Joakim Borgs, LRFs riksförbundsstyrelse
Anita Boman Daniels, LRF Dalarna
Patrik Ohlsson, LRF Värmland
Per Willén, LRF Örebro
Gunilla Kjellsson, LRF Västernorrland
Lotta Zetterlund, LRF Gävleborg
Per Pettersson, LRF Mälardalen
Johan Lagerholm, LRF Sörmland
Karin Perers, Mellanskog
Stig Högberg, Norra Skog
Jonny Hylander, professor emeritus inom elektroteknik
