Nu måste Kullgren hålla hela distansen

På det hela taget har regeringen lagt en bra proposition om skogspolitik. Nu krävs politiskt handlag för att lotsa den genom riksdagen innan valet. En hel del behöver förtydligas, beredas vidare och kompletteras. Det återstår alltså avgörande bitar för att nå upp till minister Kullgrens epitet "Den största skogsreformen på 30 år".

Rimligen leder förslaget till bättre ersättning och rakare rör i rättsprocesserna när skogsbruk inskränks av det allmänna. Frågan är central i propositionen, men det handlar också om brukande och produktion. Det utopiska miljömålet kräver alltid mer och ska balanseras mot ett flummigt produktionsmål om att nyttja marken. Regeringen begär att Skogsstyrelsen hittar något enklare och tydligare. Rimligen handlar det om miljoner kubikmeter. Ett begripligt mål underlättar. För att hitta rätt är det bra att veta vart man är på väg.

Föryngringarna behöver bli bättre och skadorna i ungskogen minska. Ett medel är rådgivning, som rustats ner. Redan då Skogsstyrelsen bildades på 1930-talet fanns "intensifierad personlig rådgivning" på schemat. Många minns med saknad konsulenternas hembesök och goda råd. Nu kräver regeringen att kräftgången upphör. Myndigheten får 40 miljoner kronor om året till rådgivningen. För att det ska fungera är det angeläget att den nye generaldirektören värnar myndighetens trovärdighet. Rätt råd är att utgå från skogsägarens mål och önskningar, inte att överbetona det som för dagen är politiskt korrekt.

Regeringen anser att gödsling kan vara effektivt för tillväxten. Det är lätt att hålla med, men det borde följas av ett tydligt uppdrag till Skogsstyrelsen att ändra de allmänna råden. Dagens galna regler beror faktiskt på ett misstag för 20 år sedan då Lantbruksuniversitetet missade ett remissvar. Det är något liknande med "främmande trädarter". Regeringen är allmänt positiv men hade kunnat damma av en utredning från Skogsstyrelsen från år 2009 som försvann under mystiska omständigheter. För att EU-regler inte ska begränsa brukandet mer än nödvändigt konstaterar regeringen att åtaganden mot Bryssel ska ligga på en minimal nivå. Det finns ingen anledning att försöka vara bäst i klassen. En anledning till att konsekvenserna ofta blir långtgående är att vi pinsamt nog inte förmått kommunicera hur mycket skog som redan är skyddad på olika sätt. Regeringen konstaterar att det är en fjärdedel och förmodar att siffran kan räknas upp ytterligare genom att inkludera fler skyddsformer.

Välvalda formuleringar är en sak. Det är en bit kvar innan de blir verkstad.