Viktigt med rationell djurhållning

Replik på debattinlägget Bevara de nordiska lantraserna.

Rent krasst finns det mycket vi på Insitutionen för husdjursgenetik vill göra för att bevara den genetiska mångfalden hos lantraser. I dagsläget är det inte vår vilja utan våra resurser som sätter gränserna. Majoriteten av intäkterna på Institutionen för husdjursgenetik kommer från extern finansiering och för att kunna påbörja nya forskningsprojekt måste vi hitta och övertyga forskningsfinansiärer om att prioritera projekt inom området.

Ett återkommande problem inom svenskt lantbruk är att de fasta och administrativa kostnaderna är för höga. Även om lantraser ofta har goda hälosegenskaper och lägre krav på foder är det svårt att väga upp lägre produktion när kostnader för ladugårdar, teknisk utrustning, administrativt abete och lönekostnader är desamma. Den kanske viktigaste parametern i bevarandet av lantraser är att möjliggöra och underlätta en rationell djurhållning och där krävs det extra stöd för små raser. 

En satsning på övervakning av lantraser skulle kunna stärka Växas redan pågående arbete med stöd till avelsvärdering och rådgivning för får och kullig boskap samt motivera forskning och utveckling som bryter trenden mot att lantbruk pressas att bli allt större för att finansiera de kostnader som ny teknik medför. Centrumbildningarna SustAinimal och Agtech 2030 arbetar redan idag med satellitövervakning, positionering och virtuella stängsel vilket är viktiga tekniker för att möjliggöra extensivt jordbruk där låga kostnader kan bidra till lönsamhet trots lägre produktivitet.

Ett program för miljöövervakning och bevarande av genetisk mångfald skulle här vara en möjlighet att utgöra en tidig kund för den teknik som utvecklas inom området samtidigt som den genetiska forskningen inom området stärks. På SLU arbetar vi i dagsläget med två parallella typer av infrastrukturer för övervakning av lantbruksdjur. Dels har vi våra egna forskningsgårdar vid Lövsta, Röbäcksdalen och Götala där SLU äger verksamheten och vi kan acceptera merkostnader för utbildning, experiment och forskning. Därutöver har vi SLUs infrastruktur för kodata, Gigacow där vi i samarbete med lantbrukare samlar in driftdata från gårdar vilket vi kombinerar med genotypering för att studera kors livsmiljö, egenskaper och genetiska uppsättning.

Det är många olika myndigheter och organisationer jag nämner i det här inlägget men i slutändan är den enskilt viktigaste punkten att det blir ekonomiskt hållbart för djurägare att hålla lantrasdjur. Med ett övervakningsprogram byggt på en modell liknande SLU Gigacow och med Nordens Ark som så kallad forskningsgård kan vi bidra till att djur och betade marker kontinuerligt övervakas. Det möjliggör ett mer effektivt ersättningssystem för lantrasdjur baserat på de systemtjänster djurhållarna bidrar med. 

På så sätt kan bevarandearbete, genetisk forskning och teknikutveckling samspela för att minimera den totala systemkostnaden samtidigt som samhällsnyttan via forskning och bibehållande av betesmarker maximeras.

Tomas Klingström
Doktor i bioinformatik
Koordinator, SLU Gigacow