Ersättningsnivån för skogsintrång är oacceptabelt låg

Jag har sedan länge ansett att ersättningsnivån för skogsintrång varit oacceptabelt låg. Hur kan det vara möjligt att en årligen producerande skogsmark tas ur produktion för en futtig engångsersättning, till förmån för exempelvis en kraftledning? Blev nyligen själv erbjuden knappt 13 000 kronor per hektar som en engångssumma, för inmutad mark. För mig är det självklart att det borde vara ett markarrende.
 

Jag har exempelvis ett skogsområde på ett hektar som man vill ta ur produktion för en kraftledning. Det är känt att markens bonitet är 5, det produceras följaktligen 5 kubikmeter skog årligen i all framtid på denna hektar. För mig är det logiskt om intrånget vore ett tillsvidarearrende. Ersättningen borde vara ett rotkubikmeterpris grundat på gällande prislista i området för den uteblivna produktionen. Tänkbart vore en indexuppräkning vart tionde år.
 

Vad som även är störande är att en del av ersättningen kallas ”ersättning för frivillig överenskommelse”. Man kan således bara förlora på att försöka hävda sin rätt. 

Per-Urban Gradin
Skogsägare, Bollstabruk 

Replik på "Ersättningsnivån för skogsintrång är oacceptabelt låg"

Undertecknad håller helt med Per-Urban Gradin, Bollstabruk, att ersättningsnivåerna för skogsintrång är alldeles för låga. 

Min far fick en kraftledningsgata genom sin skogsfastighet på 1960-talets mitt. Omkring 2005 fick jag ett brev från Eon. I detta brev stod det att man förlänger tillståndet för att ha kraftledningen i ytterligare 40 år och då utan någon ersättning. 

Jag skickade ett brev till dem och frågade om det inte vore i sin ordning att man betalde ny intrångsersättning för 40 nya år. Något svar fick jag aldrig. Elbolagen kan således förlänga sin rättighet till kraftledningsgatan till oändlighet utan förnyad ersättning.

Inte undra på att det är förmånligt att bygga kraftledningar ovan jord. 

Per-Christer Haraldsson 
Skogsägare, Hörby