Hur kan vi få mer gammal skog?
En stor brist i den pågående skogsdebatten är att medier, miljörörelsen och andra kritiker vägrar att granska statens roll i skogsbruket. Det skriver Sverker Liden, jägmästare och skogsägare.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Miljörörelsen hävdar i olika sammanhang att vi har för lite gammal skog, men har ingen idé om hur andelen kan ökas. Dess förslag handlar bara om att stoppa avverkningen av gammal skog men det ökar inte andelen, utan avskräcker skogsägarna från att låta skogen bli gammal.
Dessutom minskar andelen gammal skog i den brukade skogen ju mer skog som undantas från aktivt skogsbruk.
Förklaringen är att miljörörelsen vägrar att använda de internationellt överenskomna reglerna för hur man skall klassa skogsmarksarealen enligt Glasgowöverenskommelsen. Enligt den skall 30 procent av skogsmarksarealen undantas från aktivt skogsbruk. Där ingår nationalparker, reservat, skogsmark som undantas enligt annan lagstiftning (till exempel skogsvårdslagen), frivilligt avsatta arealer med mera. Även i SVTs programserie "Slaget om skogen", hävdas det att kontinuitetsskogsbruk enbart bedrivs på 3 procent av den så kallade brukade skogen. En sanning med modifikation.
Sverige uppfyller som ett av få länder Glasgowöverenskommelsens krav. I de 30 procent finns en stor del av den gamla skogen i Sverige. Där bedrivs också kontinuitetsskogsbruk.
Miljörörelsen har istället hittat på en egen definition – ”brukad skog” - det vill säga de 70 procent som inte ingår i den undantagna arealen. Självklart är andelen gammal skog där liten eftersom skogsägarnas avsättningar av gammal skog förts över till den undantagna arealen. Så ju mer gammal skog som avsätts desto sämre siffror för den brukade skogen.
Varför har andelen gammal skog i den ”brukade skogen” minskat jämfört med hur det var för 50 år sedan? Det beror, förutom miljörörelsens statistikbluff, till stor del på tvångsavverkningen av den gamla bondeskogen som staten drev igenom med 1979 års skogsvårdslag, Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas älgförvaltning, Naturvårdsverkets definition av gammal skog som bör skyddas och hur den enskilde skogsägaren rättar sin skogsbruksplan efter dessa idéer.
För att få gammal skog (120 år) måste man kunna använda trädslag som kan bli gamla till exempel tall och ek. Det stoppar länsstyrelsen med sin älgförvaltning med för höga viltstammar vilket Skogsstyrelsen påpekat i sina skadeinventeringar i 40 år. Skogsägaren tvingas plantera gran med en omloppstid på 50-70 år. Viltförvaltningen bör avregleras.
Nästa hinder är definitionen av gammal skog och föreställningen om att den måste skyddas genom att undantas från aktivt skogsbruk. Hur kan miljörörelsen och länsstyrelsen tro att skogsägaren satsar på ökad omloppstid om den så kallade belöningen är att länsstyrelsen stoppar avverkningen av skogen? Hela idéen är verklighetsfrämmande. Avverkningsstoppet leder till att omloppstiden tvärtom sänks.
När skogen var ägarstyrd för 50 år sedan ingick den i en modell för det kombinerade jord- och skogsbruket där långa omloppstider var ett sätt att bygga upp sparandet i företaget och en reserv att ta till vid investeringar eller dåliga tider. Så skulle en enskild skogsägare kunna resonera även idag. Regering och riksdag bör genom lagstiftning undanröja statsbyråkratins möjligheter att stoppa avverkningar med hänvisning till åldern, och istället uppmuntra skogsägarna till längre omloppstider med lämpliga trädslag.
En stor brist i den pågående skogsdebatten är att medier, miljörörelsen och andra kritiker vägrar att granska statens roll i skogsbruket. Förmodligen gör de det för att de är ekonomiskt beroende av staten eller har en ideologisk övertygelse om att lösningen på olika problem är ökat statligt inflytande. Då kan man inte börja med att redovisa hur statens inflytande hittills oftast orsakat de problem man vill lösa.
Sverker Liden
Jägmästare, skogsägare.